Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
riktigt god förr än den blir gammal, men knapt
hinner bli gammal förr än den är god, i detta fallet
fullkomligt lik kumminosten. Jag tänker närmast på
hr Lundmark i »Hvita frun». Naturligtvis måste Oscar
Arnoldson upp ur grafven och stå modell, för att
allmänheten skulle kunna se, om George Brown var
tillskapad efter det riktiga receptet. Jag finner en
dylik jämförelse förhatlig och obehaglig både för
Oscar Arnoldsons minne och för hr Lundmarks
prestation, och jag kan ej undgå att finna det löjligt att
göra jämförelser mellan en konstnär, som på sitt
konstnärsskaps höjd utför sin glansroll, och en ung
förmåga, som efter att ha tillhört den lyriska scenen
ett par år, utför samma roll för första gången.
Både GeorgeBrown och markisen af Sandoval
vittnade om hr Lundmarks begåfning såsom speltenor; det
fanns hos honom denna naturliga lätthet att tala och
röra sig på scenen, som instruktionen aldrig kan gifva.
Därtill lät hr Lundmark oss höra, att han under sina
studier i Wien lärt sig en ovanligt god, musikaliskt vacker
prononciation, och att hans färdighet i koloratursång
verkligen var att taga vara på, om den också ej räckte
fullt till för George Browns svåra cavatina i andra
akten. Men det fanns ungdom och natur, friskhet
och öppenhet så väl hos den elegante markisen som
hos den mera rättframme George Brown, och sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
