Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
behöfs i en operacomiqe, framför allt hos hjälten, till
hvilkens karaktäristiska egenskaper de få anses höra.
Om vi blott hade haft Vendela Andersson kvarl
Då skulle det riktigt ha blifvit lif och glädje i våra
operacomiqueföreställningar. Men hon hade som en
flyttfogel spänt vingarne till flykt söderut till eget bo,
och fröken Ek fick nu försöka sig på att ersätta
henne. Det var nog inte fröken Eks fel att detta ej
slog så bra ut. Taldialogen var det skär, på hvilken
fröken Eks farkost strandade; all scenvana, allt
arbete kunde ej komma dialogens bredd och tyngd
att för svinna, eller ens göra dem mindre märkbara.
Äfven sångföredraget saknade, ehuru eljes mycket
redbart, den tillspetsade, pikanta elegans, som behöfves
för t. ex. Katarinas parti i Kronjuvelerna, hvars
raffinerade rytmer och fransyskt lifliga munterhet ha svårt att
tåla någon nordisk tyngd öfver sig. En tredje komisk
opera, Delibes’ »Kungen har sagt det», gjorde mindre
lycka vid sin repris trots Robert Ohlssons med äkta
fransysk esprit framstälda balettmästare. Men man saknade
hos musiken Boieldieus omedelbara melodifägring eller
Aubers dansanta rytmer, två egenskaper, om hvilka
man visserligen ej får döma alltför högt, men som
hos en stor, för att ej säga största delen af publiken
ha sitt gifna värde. Till och med Pelle Janzon,
åt hvars siratliga markiser vi så ofta skrattat, var
ej här riktigt à son aise och hr Linden hade sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
