Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
medelålders höga sopranpartin, i hvilka hon på senare
tiden så mycket excellerat, och hvarpå de tre Elvirorna
(Don Juan, Ernani, Den stumma) äro de vackraste
prof. Drottning Margaretas parti hade framför de tre
nämnda den fördelen att lemna rum för en dramatisk
karaktäristik, som hos fru Östberg fick ett godt uttryck.
Mindre framgång hade Fidelio och Harald Viking.
Hvad Fidelio angår, berodde det dock ej på
utförandet. Fru Östberg glänste äfven här, om hon också
behöfde anlita röstens och sångkonstens alla resurser,
för att segerrikt kämpa sig fram genom det
ansträngande, svårsjungna, mera instrumentala än vokala
partiet. Florestan behöfver för sitt parti två röster i
strupen, en lyrisk och en hjältetenor. Det har inte
hr Max Strandberg; vi kunna därför vara fullt belåtna
med hr Strandberg, som i alla fall gaf oss den ena
delen af partiet på sitt säkra genommusikaliskt sköna
sätt. Fidelios libretto torde bära skulden för att operan
har svårt att bli populär och det i trots af två sådana
utmärkta bundsförvandter, som C- och
E-diirsuver-tyrema.
Harald Viking föll alldeles igenom efter ett par
representationer. Den saknade visst inte sina
förtjänster, om också förebilderna voro lätt nog
skönjbara, men mig föreföll den alltför schematisk. Jag
erinrar mig en tafla af Kröyer, några badande pojkar,
der han markerat hafsstranden med så mycken färg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
