Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
är det första och förnämsta, som behöfves för en
operaartist, vare sig nu denna röst verkar genom sin
storlek och sin volym eller endast genom sin mjukhet
och sitt välljud. Våra vänner danskarne pläga mera
än hvad hos oss är fallet, i rang likställa dessa båda
operans element, hvilket där ligger så mycket
närmare till hands, som den lyriska och den dramatiska
konsten äro inrymda under samma tak. Att detta på
den danska hufvudstadens scen ledt till ett förbiseende
eller åtminstone ringaktande af hvad vi pläga kalla
»vackra» röster, kan nog vara sant, men i stället ha
vi i fråga om den sceniska instruktionen mycket att
lära af danskarne.
Operan har under det tilländagångna spelåret ej
haft att glädja sig åt så många hvad man kallar stora
röster. Den stora operan har dock därför ej legat
i lägervall; åtskilliga prof på opera-serian hafva
kommit till uppförande, oftast med godt, ett par gånger
med synnerligen godt återgifvande. Jag tänker då
närmast på upptagandet af »Hugenotterna», hvars
framgång till en högst väsentlig del får tillskrifvas
fröken Klemmings tolkning Valentines parti. Med
detta parti steg fröken Klemming högt, så högt, att
hon obestridt intog platsen såsom operans primadonna,
tyvärr för att snart lämna den och lämna den,
tillsvidare åtminstone, tom. Fru Östberg hade i
drottningens parti ett af dessa just för henne afpassade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
