Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
Behrens har besökt oss så ofta att han numera
ej kan betraktas såsom någon särskild dragningskraft,
ett faktum, hvilket naturligen på intet sätt innebär
något förklenande af hans stämma, som fortfarande
är märkvärdigt väl bibehållen, fyllig och jämn och
med nästan ökad mjukhet och böjlighet. Valet af
stycken gjorde nog också sitt till. Wilhelm Tell
börjar bli utspelt; titelrollen ligger högt och spändt för
en bas, och därtill hade Behrens att efterträda en så
god Tell som hr Lundquist. Tannhäuser var
tämligen mycket gifven under spelåret. Den bästa af
Behrens gästroller och där han också lyckades bäst
var utan gensägelse Marcel i Hugenotterna, där han
visste att väl markera den gamla puritanens sträfva
fanatism, på samma gång den voluminösa rösten kunde
få fram den nödiga bredden och fylligheten i
föredraget af koralen.
Gina Oselio blef på kungliga operan ett
évène-ment, om hvilket kunde sägas både observandum och
non imitandum. Hon blef för operan en verklig
magnet. Jag vill lämna osagdt om det var hennes
stora, varma och vackra stämma som därvidlag gjorde
sig gällande eller om det måhända var sångerskans
snobbiga effektsökerier såsom skådespelerska som drogo
uppmärksamheten på henne. Jag kunde ej finna annat
än att dessa effektsökerier gingo långt utom det
tillåtnas gränser, och detta så mycket mera som de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
