Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
fullständigt själfmedvetna, resultat af icke en bristande,
utan tvärtom ovanligt stor dramatisk begåfning, som
i en tämligen naiv själfuppskattning trodde sig kunna
skapa till uppseendeväckande framställningar genom
att i den hyperideella konstform, som kallas opera,
införa åtskilliga modernt-naturalistiska element. Eller
hvad skulle man säga om en Margareta (Boitos
Mefistofeles), som hoppar in på scenen i kort klädning
och köttfärgade strumpor. Boll och tunnband har hon
visserligen ej med sig, men bra förargad bör hon
vara på Mefistofeles, som slarfvat så vid sitt
föryng-ringsarbete med Faust, att denne tydligen ej har håg
att kasta boll eller spela krocket. Och man kan ej
undgå att reflektera öfver huru väl fra Hartman skulle
framstält denna moderna »backfisch» i det Goetheska
idédramat. Minnet af denna obehagliga framställning
förtogs dock delvis genom fängelsescenen, som fröken
O. gaf med en gripande tragisk bredd och där
framställningen ej blott underordnade sig utan i allt fylde
upp textens och kompositionens fordringar. Det
ledsammaste och vidrigaste försöket att få naturalismen
upp på scenen var dock fröken Oselios framställning
af Carmen. Prosper Mérimées romantiska skapelse
blef under fröken 0:s händer, en ful, gemen
gat-slinka, hvars uppträdande präglades af en grof och
rå sinnlighet. Jag har sett uppgifvas att fröken O.
försvarar sin framställning därmed, att hon i verklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
