Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i191
lyriska klangfarg och blifva hvad jag skulle vilja kalla
grumliga. Det klander, som eventuelt kan drabba
detta sångsätt, kan och bör ej vända sig mot sångaren.
De akustika förhållandena vid Köpenhamns teater och
publikens fordran på ett mera heroiskt föredrag, lära
därvidlag bära största skulden. Om teatern eller
instruktören bär skulden för hr Ödmanns vana att bita
af sluttonen framför en paus, är mig ej bekant.
Vackert var det ej, och sångaren har nu lyckligtvis lagt
bort detsamma.
Liflig diskussion har särskildt inom
fruntimmers-kretsar varit rådande, huruvida hr Ödmann vunnit
eller förlorat på sin Köpenhamnssejour. Alla synas
vara ense om att hans dramatiska aktion vunnit i
liflighet och nobless. Däremot drifver en del det
påståendet, att rösten skulle i någon mån förlorat sig.
Detta påstående beror tvifvelsutan på en förväxling
af röstinstrumentet med själfva sångsättet. Det lider
intet tvifvel, att de öfverlägset gynsamma akustiska
förhållandena vid vår operascen inom kort skola låta
hr Ödmann fullständigt återvinna jämnvigten i sin röst,
och de, som hört honom i Leonora, skola och böra
erkänna, att röstens välljud på intet sätt gått förlorad
och att ett mera kraftigt och manligt sångsätt står
qvar såsom en afgjord vinst från den danska sejouren,
från hvars olägenheter och för oss mindre tilltalande
sidor hr Ödmann redan i allt väsentligt frigjort sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
