Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
åtog sig till lönesumman proportionell risk i händelse
af förlust, men blef berättigad till motsvarande
utdelning i händelse af vinst.
Det kan vara så godt att redan här erinra om,
huruledes det ekonomiska resultatet af första spelårets
verksamhet tog sitt uttryck i — 45 proc. vinstutdelning
på lönerna. Siffran ser dock mera storartad ut än
den i själfva verket är. Om man nämligen tager i
betraktande den allmänna lönenedsättningen af 25
procent och ser till huru de gamla lönerna förhöllo
sig till de nya pius utdelningen, så finner man att
den summa hvar och en bekom var lika med hans
eller hennes gamla lön, ökad med 8,75 proc.
Detta är ju vackert så, men det är dock skilnad
på 45 procent — nära hälften — och 8,75 proc.,
mindre än en tiondedel.
I slutet af augusti 1888 begynte dramatiska
teatern sin verksamhet under dessa nya former.
Naturligtvis begynte man med repriser från det föregående
spelårets repertoar. Första nyheten var ett svenskt
original, Hedbergs »Flinta och stål», som spelades bra
och med framgång. Mindre framgång hade det andra
svenska stycket under hösten, Ernst Ahlgrens och A.
Lundegårds »Final», som verkligen varit värdt ett
blidare öde. Det första greppet i den klassiska
repertoaren gjordes också på hösten. Det var Shake-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
