Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
speares »Mycket väsen för ingenting», och det var
ingen framgång.
Höstens stora succés blef Echegarays »Galeotto».
Om man nu också kan tycka att detta styckes
konstvärde blifvit en smula öfverskattadt, så är det ju i
alla fall en kraftig och med mycken talang skrifven
dram, hvars förmåga att slå an varit så stor, att
»Galeotto» nu under snart ett år varit repertoarstycke.
De manliga hufvudrollema ha hela tiden spelats af
hrr Hillberg och Palme, den förres kraftiga spel och
präktiga figur, den senares lyriska värme hafva alltid
eröfrat åskådames bifall. Hjeltinnan, Julia, var i
början till alternering fördelad mellan fru Rundberg och
fröken Zetterberg, till dess omsider den enas sjukdom
och den andras afgång från scenen bragte rollen i de
händer dit den väl hälst från början bort komma,
nämligen fru Bækströms.
Det felslagna försöket med »Mycket väsen för
ingenting» afskräckte ej från att göra ett nytt
Shake-speare-experiment, denna gång med »Så tuktas ei>
argbigga». Och denna gång var framgången betydlig.
I hr Hillbergs Petruchio fick man återse en värderad
bekantskap från Svenska teatern, som emellertid icke
längre var sig alldeles lik. Det var samma ståtliga
renässanstyp, men Petruchio var en smula mindre
gladlynt och en smula mera brutal, och denna förändring
sprang dess bjärtare i dagen, som han nu hade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
