Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskilliga händer fann ett alltför reserveradt spel, sä
berodde det nog delvis på att för införandet af dylika
stycken här finnes ett slags tradition, som går så
tämligen stick i stäf mot den verkliga Molière-traditionen.
Som »lever de rideau» till »Lärdt folk i stubb»
hade man valt Paillerons »Gnistan», som spelades
ypperligt. Hr Fredrikson, fruarna Fahlman och
Hartman täflade om priset.
Sedan man sålunda en tid bortåt hållit sig inom
den franska repertoaren, kom turen till den nordiska,
som företräddes af Ibsen med »Frun från hafvet».
Att i denna korta öfversikt draga något ytterligare
strå till den stora stack af kommentarier, som samlats
kring detta drama, kan ju icke komma i fråga. Här
må blott erinras om, huruledes det evenement inom
teatervärlden, som en Ibsen-première alltid bildar, denna
gång blef af särskildt prononcerad natur, emedan man
i Ellidas roll fick återse fru Olga Fåhraeus. Denna
konstnärinna löste sin svåra uppgift på ett högst
framstående sätt. Hon visste finna form åt de nervösa
skiftningarna i Ellidas själslif, hon förstod att låta
»frun från hafvet» genast bemäktiga sig åskådarens
uppmärksamhet, och hålla den fängslad under hela
utvecklingen af hennes sällsamma historia, hon lade
stämning öfver helheten och finhet i detaljen; kort
sagdt, hon gjorde det uppenbart ■ att det endast
berodde af henne själf att återtaga sin plats som vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
