Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Augiers berömda »Giftbägaren» har på sin tid
varit kassapjes på kungliga teatern. Det var emellertid
mindre välbetänkt att göra repris af detta stycke,
utan att där ställa fram en Hippolyte, som kunde något
så när fylla sin svåra uppgift. Det hade nog också
varit önskligt att en ungdomligare Clinias funnits att
tillgå. Nu blef det hela ej särdeles roligt, ehuru de
tvänne komiska figurerna voro i bättre händer. De
småstycken, som utfylde programmet, voro klena
bagateller, som ej kunde lämna ersättning för
hufvudnum-rets påfallande bristfälliga utstyrsel.
Bättre lyckades nästa repris ur den franska
repertoaren, Moliéres »Lärdt folk i stubb». Moliére torde
höra till de klassiska diktare, hvilkas arbeten hafva
mesta utsigten att småningom inarbetas i dramatiska
teaterns repertoar, dels på grund af komediernas egna
beskaffenhet, dels också emedan teatern för dem eger
många goda krafter. »Lärdt folk i stubb» gaf ett
resultat, som icke tyder på att bland publiken någon
afgjord motvilja mot att se Moliére skulle förefinnas,
och man kunde gärna företaga nya experiment i
samma väg.
Fru Hartman och fröken Åhlander voro väl de
som modigast trotsade faran att attackeras för
char-geradt spel och vågade sig på den lössläppta komik
deras roller kräfva. Hr Personnes Trissotin var ej
häller någon prestation att förakta, och om man på
Thalia. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
