Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Han lyfter af sig hycklarens slätkammade röda
peruk, stiger ur den runda kappan, ikläder sig en
snygg, litet gammalmodig bourgeoisbonjour, sätter på
sig en hög slät panna, begränsad af kortklippt, hvitt
hår, utbyter det både menlösa och fräcka leendet
mot en gammal hederlig pariserkrämares själfbelåtna,
en smula dryga men på samma gång godmodiga
uttryck — och kommer tillbaka in på scenen, lugnt
och tryggt, som man går omkring i sina egna rum.
Nu bär han namnet Poirier — i »Z<? gendre de
Mr. Poirier» af Augier och Sandeau.
Poirier — den gamle klädeshandlaren, med de
liberala åsigterna, som likväl ej afhållit honom från
att skaffa sig en förnäm måg i akt och mening att
med hans hjälp stiga upp till samhällets höjder. Den
lilla tjänsten kan mågen komma ut med som tack
för alla pengar, han länsat svärfars kassa på.
En liten slätrakad gubbe, som liknar en
karrikatyr af Thiers. Hans sirliga rörelser med händerna
låta oss ana den politiske talaren på tribunen men
äfven handelsmannen bakom sin disk. Han faller
lätt ur sin roll af politisk storhet »in spe» och tittar
dumt med gapande mun på den, som sagt honom
något, han ej väntat. Tankarna ha litet svårt att få
fäste i hans släta hufvud, och så är han misstänksam
— det händer säkert, att folk drifver med honom
ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
