Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
När han tillstår för sin högättade måg att han
är ärelysten, då sluter han ögonen af blygsel som en
ung flicka i kärlekstankar, och ett lycksaligt leende
lyser upp hela det hvardagliga ansigtet. Han
kråmar sig i den mest naiva själfbelåtenhet åt de titlar,
mågen låter hägra för hans anspråkslöshet, men när
titeln »pair af Frankrike» nämnes i förening med
namnet Poirier, då växer den lille gubben åtskilliga
tum i höjden, han intager på minuten sin position
som en inflytelserik och mäktig man i staten, som
förstår att taga vara på sin värdighet, och det är
först mågens öfverlägset hånfulla skratt, som väcker
honom ur hans förnämhet, och då blir han
ögonblickligen åter krämaren, listig och småslug, en
hedersman men allt annat än ridderlig.
Han är löjlig men han är beskedlig. I grunden
gläder det honom måttligt att hämnas på mågen
genom att låta dennes öfverdådiga lefnadssätt draga
med sig ruin och förödmjukelse, och gent emot
dennes slöseri och lättsinne står han som den duglige
affärsmannen, som förstått att samla millioner och att
sköta dem så att de stanna kvar i hans händer, —
och som den rättrådige medborgaren, som aldrig satt
en fläck på sitt ärliga namn, fast detta namn ej står
skrifvet på någon vapensköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
