Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Utis’ hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
upphörde snart att göra intryck på mig. Så
mycket mer förvånad blef jag derför öfver det
uppseende, mina tanklöst yttrade ord väckte.
Esna, som ännu var för ung för att kunna
fullkomligt beherska sina känslor, såg på mig med
ögonen vidöppna af förvåning. Den vackra lalma
höll ögoneu fästa på sin tallrik, som om lion
fruktat, att de skulle röja hvad hon tänkte, under det
en svag rodnad färgade hennes kinder. Ulmene gaf
sin man en blick, som tycktes säga:
"Är det verkligen så illa?"
Hvad som händt var i sjelfva verket ungefar
som om hos oss en man, hvilken man ansett bildad,
helt öppenhjertigt förklarat sig fullkomligt
okunnig om namnen Dido, Cesar eller Napoleon. Hvad
Utis angår, så sade han helt lugnt:
"Ser du, Esna, clin kusin Ismar vill höra
historien om din ryktbara namne. Låt honom höra huru
väl du kan den!"
Vid denna tillsägelse framträdde flickan utan
att göra några ursäkter eller visa någon barnslig
btyghet och berättade med dramatisk kraft, som
visade, att den gick henne till hjertat, en enkel
gammal historia om kärlek och sjelfuppoflring — huru
en flicka tjenat sitt land och räddat mångas lif
genom att våga sitt eget och en annans, som var
henne ännu dyrbarare. Hon berättade historien så
väl, att jag uppriktigt kunde lyckönska henne.
"Då skulle du höra kusin Reva", sade Esna.
"Vi alla af Diothaätten känna väl till den
historien."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
