Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ismar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
"Ja, jag minnes verkligen en sådan."
"Får jag fråga dig om hennes namn?"
"Edith Alston."
"På hvad sätt var din kärlek olycklig?"
"Vi skildes åt i vredesmod, eller för att
uttrycka mig riktigare så väl som rättvisare, jag var
ond och förgick mig i yttersta grad."
Utis tänkte efter ett ögonblick och sade derpå:
"Tillåter du att jag meddelar Osna Diotlia detta?
-Hon intresserar sig mycket for denna sak."
Ehuru ur stånd att fatta, huru en fullkomlig
främling kunde intressera sig for, hvad jag ansåg
endast röra mig personligen, biföll jag min värds
begäran, så mycket hellre som jag icke hade någon
verklig öfvertygelse om de i fråga varande
personernas objektiva tillvaro. Hvad som rörde Edith
Alston och mig, kände utom min mor och min
syster förmodligen äfven många andra —
åtminstone delvis — ehuru jag aldrig talat derom, icke
ens med dem. De förstodo likväl fullkomligt
anledningen till min plötsliga afresa till Europa —
utan sällskap. Efter ett år af rastlöst och
otillfredsställande kringirrande återvände jag hem
förödmjukad och ångerfull. Nästan det första jag fick liöra
vid min landstigning var Edith Alstons förlofning.
Det var ett lysande parti, sade man; fastmannen
var ofantligt rik, men jag tyckte dock, att hon
kastade bort sig.
Denna underrättelse ljöd äunu i mina öron, då
jag efter flere års skilsmessa händelsevis träffade
den person, jag här kallar Utis. Han skulle just
taga en framstående del i en vetenskaplig expedi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
