Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. En offentlig middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14:
var bestämd åt honom. Jag visste då ej hvarför,
men skulle snart få veta det.
Sedan båda z or dar er ne viel vårt bord fått hvar
sin rosett, fick äfven jag en blå ocli hvit sådan.
Utan att veta hvarför — ty Utis hade glömt att
tala om detta bruk för mig — satte jag liksom de
andra fast den på min tunika. Jag såg frågande
på Utis. Han log endast — att förklara ett så
vanligt bruk skulle naturligtvis hafva väckt förvåning
— men jag förstod af den blick han gaf mig till
svar, att jag blott behöfde göra som de andra.
De stego genast upp och gingo igenom salen,
som om de letat efter någon. Anvar ensam visste
hvem han sökte. Han gick rakt fram till den plats,
der Reva satt tillsammans med några af de unga
slägtingar, för hvilka jag blifvit presenterad på
förmiddagen. Nu märkte jag for första gången,
hvad Anvar sett strax vid sin ankomst, nämligen
att rödt och blått voro hennes färger. Kanten på
hennes tunika var blå och bandet i hennes hår rödt.
Då Anvar kom fram till hennes plats och tyst
bugade sig för henne, kände jag en obeskriflig smärta
vid denna anblick. Det erbjöd någon lisa för mig
att i det sätt, hvarpå hon mottog honom, icke skymta
någon antydan till, att hon besvarade de känslor
jag läst i hans ögon, när han fick rosetten. Hon
besvarade artigt hans helsning, visade honom en ledig
sittplats och fortfor lugnt med hvad hon hållit på
att säga.
Som jag märkte, att Ialma, som satt vid ett
bord i närheten, bar min rosetts färger, gick jag
fram till henne och bugade mig. Hon pekade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
