Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Ett vigtigt samtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247:
min egen son; men äfven om jag kunde fcill den
grad glömma, livad jag är skyldig min äldste vän,
att jag för honom dolde, hvad som är af så stor
vigt för honom att veta, så finnes det andra, som
icke skulle vara lika tystlåtna.
"Alltså veta flere än du af saken?"
"Ja, två till. Den ene är din mormors bror,
Huart, den gamle herrn, som vi träffade samma
dag du kom hit. Det var med honom din mor
först meddelade sig i fråga om din hitkomst.
Ul-mene är den andra. Hon har rättighet att fa veta
hvarje ny familjemedlems föregåenden."
"Ur hvilken synpunkt tror du Hulmar kommer
att se saken?" frågade jag modstulen efter en lång
paus.
"I bästa fall kunna vi antaga, att han anser
dig lida af monamani eller åtminstone vara en
person, hvars minne af det förflutna undergått en
besynnerlig förändring. Nu finnes det ingenting
vi frukta så mycket som själssjukdomar. Döden
kunna vi möta med jemnmod; våra käras förtidiga
död söka vi bära med undergifvenhet; men £ör
vansinne finnes ingen tröst. Fall af sinnesrubbning
inträffa nu jemförelsevis sällan; men de inträffa
dock och förmörka utsigterna till giftermål for alla
den sjukes slägtingar. Du vet, hur det står till
med dig och kan sjelf bedöma hvad du bör göra."
"Jag förmodar, att jag måste hafva en
förklaring med Hulmar så snart som möjligt", sade jag
dystert. Hela dagen hade jag lefvat i de dårars
paradis, njutit af en bedräglig lycka och stod nu
ansigte mot ansigte med det ömedgörliga sakför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
