Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. En färd på karriol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271:
"Iiyser du då någon tillgifvenhet för mig?"
r Ja", svarade hon med den intagande
uppriktigheten hos en person, som är fullkomligt ovan
vid svek liksom vid fruktan; "jag tror, att jag har
tyckt om dig från första stunden jag såg dig, och
—" hon tvekade ett ögonblick, som om hon stridt
mot en plötslig känsla af blyghet, men fortfor
modigt, under det hon ifrigt sysslade med att ordna
några blommor — "om min tillgifvenhet fortfar
att växa som hittills, så komma vi att blifva —
mycket goda vänner. Men kom med! Det är tid
att gå in."
Nära porten mötte vi Hulmar. Han kunde lätt
lusa i mitt ansigte hur det stod till, ty i detta
ögonblick kände jag mig öfverlycklig.
"Är det så?" frågade han mig, men nästan utan
att afvakta min jakande åtbörd böjde han sig ned
och kysste ömt sin dotter på pannan.
"Mitt älskade barn, du gör mig mycket lycklig."
"Är du så glad åt utsigten att blifva af med
mig?" hviskade hon med mildt förebrående röst, i
det hon böjde ned hans vackra hufvud för att gifva
honom en kyss tillbaka.
"Nej, mitt barn. Jag är tvärtom glad öfver
motsatsen. Kom, låt oss sätta oss här och tala
förståndigt om saken. Ismar", fortfor han, sedan vi
tagit plats, "är tjugufem år; du, Reva, har for
några dagar sedan fyllt .nitton. Om vi antaga, att
allt går sin jemna gång, kommer det att dröja
åtminstone två och ett halft år, innan du lemnar mig
för att ingå den innerligaste af alla menskliga
förbindelser. Två och ett halft år, mina barn, är alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
