Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Lyckliga stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285:
som hade mycket sinne för humor. Hon satte sig
genast in i saken och sade skrattande:
"Om det kan böta dig, så kan du nu en gång
för alla se hur det ’tager sig ut’, som du säger."
I det hon yttrade dessa ord, vände hon sig om,
så att nacken syntes, och vände sedan på min
begäran profilen mot mig. Så länge jag vågade, lät
jag henne förblifva i denna ställning och
skärskådade synbarligen med kritiska blickar det
konstnärligt ordnade håret, men betraktade äfven det
Artemisliknande hufvudet i alla enskildheter, näsans
fina konturer, de stolta läpparna och hakan.
"Nå, är du nu i stånd att egna hela din
uppmärksamhet åt spelet?" frågade hon, i det hon vände
ansigtet mot mig, detta ansigte, som lika mycket
fängslade hjertat, som den gudinnelika profilen
tillfredsställde smaken för det sköna.
"Jag tror det vore bäst, om du kunde bära
håret på samma sätt som vanligt. Jag är säker på,
att jag skulle kunna spela bra då." — Jag sade
detta så lugnt och betänksamt, som om det ej
varit fråga om annat än att flytta en tafla eller en
statyett. Jag visste också mycket väl, att jag
genom att bereda henne tillfallo att befria sina lockar
ur denna fångenskap, som hon säkert fann tråkig,
verkligen skulle göra henne ett stort nöje. Att
jag haft rätt i min förmodan, visade sig, då hon
utan många invändningar biföll en begäran, som
föreföll så oforståndig.
Jag betraktade henne — det tycktes i sjelfva
verket vara fullkomligt omöjligt for mig att hindra
mina blickar från att fblja henne — jag betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
