Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Ismar får se en gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300:
mot min obehöriga förlängning af färden. Hennes
uppmärksamhet var troligen alltför mycket upptagen
af annat, för att hon skulle kunna märka hvilken
väg vi foro. Hon ville om igen höra allt rörande
Edith ocli hade den ena frågan efter den andra att
göra om henne. Sedan hon en gång för alla
medgifvit, att Edith var hennes forna jag, kan man
lätt tänka sig, huru intressant hvarje detalj, som
jag kunde meddela, skulle vara för henne. Hur
lång jag än gjort vår förd, tycktes hon vara helt
förvånad, då vi uppnådde vår bestämmelseort.
"Så fort vi farit! Jag tycker, att jag ännu har
så många frågor qvar."
Imellertid afslog lion skrattande mitt anbud att
vända om för att gifva henne tid att göra de många
återstående frågorna. Detta var blott den första af
en följd af lika njutningsrika utfärder. Samtalet
rörde sig ej alltid om samma ämne, men det, som
gaf anledning dertill, var oftast någon ny fråga,
som fallit henne in efter vårt sista sammanträffande.
Kring Edith Alston och den forne Ismar som
medelpunkter lärde sig Reva gruppera det vexlande
panoramat af nittonde århundradets samhällsbyggnad —
det vill säga så vidt det anstod henne att höra och
mig att berätta. För hennes rena sinne fans icke
ens det dunkla intrycket — den skugga vissa
uppenbarelser af det onda kasta. Hur mycket hon än
läst, hade hennes okunnighet i Zøwna-alfabetet
bevarat henne från att ens få en aning om den mörkaste
sidan af menniskans historia.
Undervisningen var alldeles icke ensidig. Jag
hade också mycket att lära — mycket af stor prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
