Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. En kyss och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320:
gård, der hon höll på att mata sina guldfiskar. "Du
har varit mycket god mot mig."
Något i hennes sätt ingaf mig mod att fråga,
i det jag med flit använde hennes eget uttryck:
"Kan du ännu säga, hvad du en gång gaf mig
anledning att hoppas, nämligen att vi äro —
mycket goda vänner?"
"Mer än vänner, Ismar", sade hon okonstladt,
men med en viss osäkerhet och blyghet. "Ja",
fortfor hon, besvarande den glada fråga hon läste i
mina ögon, "jag tror, att jag verkligen — älskar
dig, som det kallas — litet åtminstone."
"Hvad kommer dig att tro, att du börjar
älska mig?" frågade jag, med svårighet af hållande
mig från att i ord gifva ett alltför kraftigt uttryck
åt den stormande glädje jag kände, ty jag var rädd
att skrämma henne och derigenom gå miste om
detta blyga förtroende.
"Det är flera saker", svarade hon, med mera
tillförsigt, sedan isen nu var bruten, och lugnad af
mitt sätt. "Jag har alltid tyckt om dig, som jag
redan sagt, och när du talade med mig den der
gången, gjorde det mig ett nöje, att du älskade
mig. Men nu börjar jag tycka det är ännu bättre
att älska än att vara älskad. Dessutom hände det
i går —"
"Nå?" sade jag uppmuntrande och frågande.
"Jag nästan blygs för att tala om det. Men
då jag gick min väg med de der skizzerna, såg
jag händelsevis i en spegel, att du pratade helt
muntert med Udene Vadarna. Hon är mycket
vacker", fortfor Reva, liksom om hon velat ursäkta sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
