Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342:
än förut, något som jag ansett omöjligt. Den tid
af knappt mer än två veckor jag varit frånvarande
liade gifvit hennes ungdomliga skönhet ett mera
qvinligt behag. Utom några andra obetydliga
tecken, som för det erfarna ögat angåfvo, att hon
var en serua, bar hon nu ständigt sitt vackra hår
flätadt på det sätt, som en gång skingrat min
uppmärksamhet så mycket. Hon närmade sig med blvg
förtrolighet för att få den kyss, jag nu hade rätt
att gifva henne, och sade, då hon med
tillfredsställelse läste beundran i mina blickar:
"Tycker du, att jag vunnit något? Ialma säger
mig det för hvarje dag." Till svar på min ifriga
försäkran att jag ej ansett det möjligt, mon att det
var så, tillade hon:
"Ack, du vet icke, hur mycket det gläder mig
att kunna vara dig till nöjes!"
Allt detta försiggick, under det vi följde det
andra paret fram till den väntande gruppen på
gräsplanen. Då Reva på detta sätt gaf mig tillfälle
att uttrycka den beundran jag synbarligen kände,
fogade hon sig blott efter ett vackert, häfdvunnet
bruk. Att utan att vara tillfrågad säga något om
en medlems af det täcka könet utseende ansågs som
ett brott mot goda tonen. Fruntimren voro
imellertid berättigade att vid gifven anledning fråga om
någons åsigt derom, och att de gjorde detta, ansågs
med rätta som ett bevis på förtroende och särskild
ynnest. Säkra på sin ställning och vissa om sin
skönhet, fruktade de icke för misstydning såsom
deras mindre gynnade stammödrar i vår tid.
När de andra gingo in, följde vi ej med —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
