Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ett skeppsvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vattnet blif allt djupare, han har det till midjan, han hisnar
till då hästen i ett nu förlorar botten och tages af strömmen,
han kastar sig af och försöker att simmande nå båten, men
försvinner under vattenytan! Jag kände hur jag bleknade och
blef alldeles kall. Skall han drunkna min präktige kosack just
nu då allt är så gladt och lofvande, skall han dragas ned af
malströmmen för att försvinna i denna jätteflod, skall ett
människolif så fåfängt förspillas inför mina ögon. Nej, Gud ske
lof, inom ett par sekunder är han uppe igen och nalkas båten,
jag räcker honom åran och han är räddad.
När vi sent omsider nådde lägret rådde där lif och rörelse.
Färjan låg färdig och stakades öfver till högra flodstranden,
där nu ett skeppsvarf skulle anläggas. Det var emellertid lättare
sagdt än gjordt att få upp detta tunga åbäke på den ganska
branta stranden. Med tillhjälp af brädskenor lyckades dock ett
hundratal män hala upp den. Därunder sjöngo de för att
uppfriska sina krafter, och Häkim Bek, höfdingen, stod midt i färjan,
icke för att göra den lättare, men för att imponera med sin
höga närvaro; han höll ett långt spö i handen, klatschade,
smällde och kommenderade som en cirkusdirektör.
Innan man visste ordet af var arbetet med färjans
inredande i full gång. Jag ville nämligen ha den inrättad efter
mitt eget hufvud, bekväm och praktisk, ett trefligt hem under
de långa månader den skulle tjäna mig till bostad. Snickare
timrade här hela dagarna och sjöngo i takt till sågbladets
raspande gång genom plankorna. Gnistorna flögo kring
järnkrampor, som hamrades räta i en liten provisorisk smedja,
anlagd bland buskarna. Små karavaner anlände med plankor och
nödvändigt trävirke, och de som kommo blott för att taga vår
stolta drake i närmare skärskådande, voro otaliga och aflöste
hvarandra oupphörligt under dagens lopp. De medförde
vanligen frukter, bröd, ris, ägg och får i gåfva, men fingo alltid
betaldt. Slutligen blef deras gifmildhet alltför kostsam, och då
vi på detta sätt fått ihop proviant för en längre tid, måste jag
högtidligen förklara, att vi med största tacksamhet icke mottogo
några vidare presenter.
Nu vill ni väl höra hur färjan tog sig ut sedan den blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
