Tibetanska äfventyr / 24 (1905) Author: Sven Hedin - Tema: Exploration Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ett skeppsvarf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kosackerna farväl, och då klangen från kamelernas klockor dött
bort i ungskogen, bestiga också vi vår stolta drake, som vid
en sandbank låg och ryckte i sina förtöjningar.

Dagen var redan framliden då alla knutar lossades, och
färjan, buren på den tunga vattenmassans rörliga rygg, togs
om hand af strömmen och med god fart gled utför den
majestätiska floden.

Det inre af mitt tält på färjan. (Till höger skrifbordet, till vänster sängen och störkarlen Palta.)

Vill ni höra hur det tog sig ut ombord? Jo, i fören,
framför mitt skrifbord, står Palta, en högväxt, senig turk, som
i starka händer håller en sex meter lång stör för att bära af
om vi med alltför hastig fart af strömmen föras mot den af
vattnet utfrätta stranden. I hvar sitt hörn af aktern står
likaledes en störkarl. Besättningen är fulltalig om jag nämner
Kasim, som ensam residerar på proviantfärjan och har i
uppdrag att genom att ofta pejla djupet i tid varna oss för grund.
Passagerarna utgöras af Islam och Kader, som sitta och prata
på akterdäck; nej, de sitta icke ännu, de stå och speja framåt
floden, fulla af förvåning öfver detta underliga färdesätt; först
efter några dagar, då de blifvit vana därvid, taga de saken lugnt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>