Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den förtrollade skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djuplodningarna och hastighetsmätaren. Själf hade jag många
järn i elden: skotet, styråran, kompassen, klockan och
kartbladet, för att icke tala om anteckningsbok, termometer, kikare
— pipa och tobakspung. Men det redde sig förträffligt, vinden
var jämn och strykande med, jag kunde göra fast skotet och
i allsköns ro stoppa min pipa mellan pejlingarna. Sjön låg
öppen och härlig framför oss och vid stränderna nickade vassen.
En flock af fjorton snöhvita svanar lyfte tid efter annan framför
oss och slog åter ned med buller och bång.
Jollen gled med härlig fart och spändt segel lätt och
behagligt bort öfver det kristallklara, nu af blåsten upprörda vattnet.
Efter fyra timmars färd nådde vi Sorun-kölls slut. Medelst
en smal kanalarm står sjön i förbindelse med den söder därom
belägna Tjöll-köll eller ökensjön, ett betecknande namn, ty kring
dess södra stränder stå dynerna upptornade som verkliga
bergskedjor. Kanalarmen är infattad mellan utomordentligt täta och
höga vassbestånd, hvilkas gula frövippor gifva hvarandra ett
broderligt handslag midt öfver den dunkla vattenspegeln. Under
betydande sträckor liknar kanalen därför en tunnel, i hvars inre
en behaglig halfdager är rådande.
En frisk och förlig körare svepte oss in rakt i gapet af
denna tunnel, som blott hade två eller tre meters bredd. Båten
susade framåt som en svan genom den pittoreska vattenkorridoren,
vasstråna böjdes så vackert under bommen, eller hvisslade
och knäcktes mot förstammen. Slutligen vidgar sig kanalen
något och här hålla änder till i hundratal. De måtte haft en
aning om att Islam glömt att medtaga bössan, eller också togo
de vår farkost för en ovanligt stor och fredlig vildand,
alltnog, de gjorde sig ingen brådska, och blott då vi voro alldeles
inpå dem, lyfte de så att det fräste och skummade i vattenbrynet
efter dem, men slogo snart åter ned, döko, summo, snattrade
och hade bara trefligt.
Det dagas framför oss, den södra horisonten är oändligt
aflägsen och jämn, som dragen med lineal; de sista vassjalousierna
föras åt sidan af vårt spända segel och, befriad ur sitt
fängelse, gungar jollen ut på Tjöll-kölls blåskimrande vatten.
Vi rastade vid stranden och intogo vår enkla frukost, bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
