Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. I svindlande fart utför Tarim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVIND I.ÄNDK FART UTFÖR TARIM 55
vi så helskinnade och torrskodda kommit så långt — med allt
vårt pick och pack i behåll.
Hvarifrån kommo väl de oräkneliga vildgäss som alltjämt
dag ut och dag in flögo mot väster och äfven om nätterna
läto höra sina hesa skrik högt öfver popplarnas kronor? Månne
från Sibirien, Dschungariet eller Kuldscha? Jag tröttnade icke
att med blicken följa dessa nobla pilspetsar och drakar af små
svarta prickar. Alltid synes en, ledaren, i teten; utan att tveka
om riktningen flyger han rakt på; de båda flyglarna följa honom
troget; de svartprickiga radbanden bölja lätt allt efter an-
förarens rörelser, liksom tvenne för vinden fladdrande vimplar.
Hur underbart är icke dessa kloka fåglars lif gestaltadt! De
korsa Asien, två gånger om året, mellan Sibirien och Indien.
Och jag, som för att resa genom den stora kontinenten åtta
gånger, behöft 39 år! Men då jag gjorde det första gången
var jag redan 20 år gammal, alltså äldre än de flesta vild-
gäss och har därför icke med utsikt om framgång kunnat täfla
med dem om rekordet.
På en halfö af slam, kring hvilken floden beskref en nästan
fullständig cirkelbåge sutto tolf mörkbruna gamar, ruggiga,
klumpiga och kolossala fåglar. De hade ätit sig propp mätta
på kadavret af en hvit häst, hvars tomma ögonhålor lågo och
kikade i vattenbrynet. Om oss bekymrade de sig föga, be-
traktade oss helt lugnt och vände blott på hufvudet som sol-
rosor allt efter som färjan gjorde sin rond kring deras udde.
Den 6 november gledo vi förbi Bostans herdegård, hvars
invånare skänkte oss grönsaker och en stor hvit tupp. Knappt
hade denne nye passagerare släppts ombord, förrän han som
en pil for i lufven på den gamla tuppen och på det mest upp-
skakande sätt körde honom i floden, där han låg och flaxade
och plaskade och skrek erbarmligt tills han väl blef bärgad.
De måste sedan hållas på hvar sin färja och förblefvo, så länge
de hade vatten emellan sig, de bästa vänner; gol den ene
svarade ofelbart den andre i landtlig sämja och harmoni.
Tuppar äro dråpliga företeelser; endast kamelungar kunna täfla
med dem i anlag för humor.
Vi nalkades nu något mer bebodda trakter, vasshyddorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
