Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vi frysa fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI FRYSA FAST 63
de rakt mot poppeln. De hade sinnesnärvaro nog att gifva
den ömtåliga tygjollen en duktig knuff in i hvirfveln, där vi
uppfångade den. Men deras färja dref mot poppeln och det
hängde på ett hår att den hade kantrat då Kasim högg tag
i trädstammen.
Om nu detta äfventyr händt midt i mörka natten, så hade
vi aldrig sett poppeln och en stor olycka kunnat inträffa. Lajlik-
männen började bli hemska till mods, de tyckte att denna flod
väl någonsin borde taga slut, men vi basade bara af dag ut
och dag in allt längre mot öster. Två hundra mil på en flod!
Skulle vi aldrig få stanna, skulle de icke få återvända till sina
fredliga hem och gårdar i Lajlik! De svindlade inför det växande
afståndet.
Särdeles långt hade vi icke hunnit förrän skärande rop på
hjälp hördes uppifrån floden, där Kasim och Kader åter blifvit
på efterkälken efter sitt första haveri. Allmän bestörtning, hvad
hade nu händt! Jag gaf genast order att landa och skickade
alle man upp genom snår och bråte. Det visade sig att de
båda männen med lilla färjan och jollen råkat in i en hvirfvel
och i värsta farten kört upp på en poppelstubbe, som nätt
och jämt tittade upp öfver vattenytan. Jollen hade fått första
stöten och dess segelduksskrof hade blifvit uppskuret som med
knif i fören. Kader hade dock kunnat rädda sig i land med
»vraket». Färjan däremot höll nog, men kantrade så grundligt
att allt dess innehåll dels sjönk — såsom lyktor, yxor och
spadar, kastruller, kopparkannor m. m. — dels började att
singla gladeliga utför vattenhvirflarna, bildande en tragikomisk
karavan af ämbar och bunkar, trälådor med mjöl, brödkakor,
åror omhvartannat, som sedermera bärgades af kanoterna. Kap-
tenen själf, Kasim, satt fastklängd vid stubben och galltjöt i
hvirfveln. Äfven han blef bärgad af en kanot. Efter denna
grundliga blötning användes aftonen till torkning och man sökte
rädda hvad som räddas kunde. Kasim satt betydligt tam och
dämpad och molteg som en dränkt katt vid brasan.
Följande dag fick vår eskader ny förstärkning och räknade
nu tio farkoster, en festlig procession, som plaskade utför Tarim.
Storartadt och imponerande var det landskap som upprullade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
