Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Till de vilda kamelernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIU. DE VILDA KAMELERNAS LAND 95
som basarernas bodar. Den blef mycket populär och här kunde
man få se museimaner och kosacker sitta och prata, dricka
te, röka och köpslå. Aii Ahun, en skräddare från Kutjar grund-
läde äfven här ett vällofligt etablissement och han hade sanner-
ligen fullt upp att göra från morgon till kväll.
Lif och rörelse rådde sålunda omkring mig efter öknens
stillhet. På torget vimlade det af ryttare och vandringsmän.
Det var ett kommande och gående utan like och först när
den sista gästen dragit sina färde släcktes den stora kinesiska
papperslykta som hade sin plats midt på torget. Blott elden
flammade sedan och det enda som hördes var nattvaktens steg
och hundarnas skall.
De sköna hvilodagarna, föga mer än en vecka, voro snart
förlidna och det blef tid att åter bryta upp till nya öden och
äfventyr i öknarna om vi icke skulle låta oss öfverraskas af
en tidig och glödande het sommar. Farväl alltså till Jangi-
köll med dess trefna landtlif, dess gästfria hyddor och dess
alltid fyllda köttgrytor! Tiden flyr så fort när man har huf-
vudet fullt med planer, och Tibet väntade oss med sina lockande
faror, sina ödsliga snöhöljda berg.
Den färd som börjades den 5 mars hade till ändamål att
lösa flera geografiska problem, men framför allt ville jag följa
och kartlägga den urgamla, sedan tusen år tillbaka öfvergifna
flodbädden Kurruk-darja, som fordom föll ut i den likaledes
uttorkade sjön Lop-nor, väl känd från äldre kinesiska kartor.
Tjernoff utnämndes till min liftjänare; för öfrigt utgjordes
min lilla trupp af Fajsullah, Ördek och Khodai Kullu, samt
Abdu Rehim och hans två yngre bröder; de tre sistnämnda
som höllo oss med åtta kameler, skulle emellertid öfvergifva
oss vid källan Altimisch-bulak, emedan de hade sitt hem norrut,
i Kurruk-tags bergstrakter. Själfva medtogo vi fem uthvilade
kameler och min lilla gråa ökenhäst. Af hundarna fingo blott
Jolldasch och vindthunden Maschka följa med.
Denna gång förde vi med oss två lätta tält — mot myggor
och sol, en liten ugn, ty det var ännu kallt då vi bröto upp,
sommarkläder, vapen och ammunition, två kökskistor, instru-
mentkistan, proviant och för öfrigt allt det vanliga bagaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
