Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Rekognosceringar till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 TIBETANSKA ÄFVENTYR
vår frammarsch af en väldig sjö, vid hvars norra strand vi
lägrade. Här utdelades följande dagorder: den 22 augusti skulle
Kutjuk ro mig snedt öfver sjön mot en bergstopp som reste
sig vid sydöstra stranden. Karavanen skulle samtidigt gå väster
om sjön och stanna vid samma bergstopp, samt där på aftonen
uppgöra en eld, som borde tjäna oss till ledfyr och mot hvilken
vi om så behöfdes i tid skulle kunna ändra vår kurs.
En egendomligare sjö har jag aldrig tänkt mig. Vid norra
stranden var den så grund, att vi fingo gå till fots 11/2 kilometer
och dels bära, dels släpa segeldukskanoten, innan den kunde
flyta fritt. Sjöbottnen var öfverallt betäckt med en stenhård
saltskorpa, hvars kristaller kändes i våra fotsulor. Ändtligen
kunde vi dock taga plats i båten och Kutjuk stötte fram den
med sin åra. Jag hade medtagit en flera hundra meter lång
lodlina, i tanke att denna nyupptäckta sjö kunde vara lika djup
som Kara-kul på Pamir, men det största djupet uppgick blott
till fattiga — 2,33 m., så att den 2,13 m. långa åran nästan
öfverallt räckte till.
Vi passerade en liten kullformig ö och höllo sedan obrotts-
ligt mot berget vid mötesplatsen. Vädret är strålande, ej en
fläkt förnimmes, skyarna spegla sig klart och skarpt i vattnet.
Endast kring randbergen synes en krans af ymnigare, hvita
moln. Solen, en sällsynt gäst i dessa trakter, värmer ordentligt,
och’ vi glädjas att återse en skymt af sommaren och att åter
drömma om dess flydda behag. Hur skönt att låta sitt ansikte
baddas i dess strålflöde och att känna sig torka efter all väta
och kyla i grannskapet af Arka-tag och likväl slippa alla de
giftiga insekter, som längre ned utgöra solens trogna sommar-
följe. Här surrar icke en fluga, ingen fisk slår i vattnet, som
är lika liflöst som någon kemisk lösning. Öfverallt stilla och
fridfullt som en söndag, de stormiga luftandarna hafva tystnat,
men hämta sig säkert blott till nya bravader. Landskapet har
en högst ovanlig, flyktig och lätt ton i denna rena, förtunnade
luft. Man skulle kunna likna det vid en brud i empiredräkt
af hvitt och ljusblått siden; det är. den luftigaste akvarell i
utspädda färger, allt är eteriskt, genomskinligt likt en hägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
