Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITISKA SITUATIONER 207
Tokta Ahuns parti; vid vårt läger skulle vi afvakta deras an-
komst. Det kunde ju icke dröja mer än på sin höjd en dag.
Spejaren fick ingen proviant med sig, ty någon sådan fanns
icke längre, men han skulle åtminstone icke behöfva törsta ihjäl.
Sedan Khodai Kullu försvunnit i dimman började för oss
åter lifvet å la Robinson Crusoe. Vår första tanke var att
försöka få tag i något ätbart. Schagdur begaf sig ut med
hagelbössan och återkom med två feta änder, som vi broderligt
delade — vi voro så glupskt hungriga, att vi knappt gåfvo dem
tid att bli genomstekta öfver glöden. Kutjuk ville ej vara
sämre. Han skulle försöka sin lycka till sjös. En dyrbar båt
gjordes i ordning. Dess hufvudbeståndsdel utgjordes af min
vattentäta instrumentkista af skinn. Utmed dess långsidor fast-
surrades hälfterna af den nu obehöfliga afvägningsstången och
vid dem de tomma, d. v. s. luftfyllda getskinnen. I denna
obekväma farkost satt Kutjuk och kajkade med en spade ute
på sjön. Men någon fisk såg han inte till, vattnet var för
salt och för sterilt.
Det var en välsignelse för oss att vi i tid hunnit afsluta
afvägningsarbetet, ty tidigt på aftonen stack vårens fjärde sand-
buran upp, för att oafbrutet rasa i två dagar och tre nätter.
Jag ångrade att jag låtit den beskedlige Khodai Kullu gå, men
förmodade att han krupit i lä någonstädes öfver natten. Tänd-
stickor hade han med sig för att kunna göra upp signaleldar,
men i detta väder, då luften är tjock som grumligt vatten,
hade en eld icke synts på 200 stegs afstånd.
Då mannen ej ännu på aftonen den andra dagen hördes
af, blefvo vi oroliga. Något var tydligen på tok. Förgäfves
spanade vi utåt stranden, men inga andra vålnader döko upp
ur töcknet än våra egna kameler. Vi kunde icke ligga overk-
samma längre på detta sätt. Situationen blef icke behagligare
genom den evigt yrande flygsanden, som smattrade mot jurtet
likt fint duggregn mot en täckvagn. Lyckligtvis sköt Schagdur
fem änder, som genast försvunno i våra tomma magar, ehuru
de voro pepprade med salthaltig flygsand.
Morgonen den 20 var det klart att vi icke längre kunde
räkna på Khodai Kullu och undsättningskaravanen. Tydligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
