Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Tåget mot Tibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
Det älskvärda svar jag erhöll vid ankomsten till Leh, tillhör
ett senare kapitel af denna bok.
Den 5 maj lämnade Islam Baj vårt hufvudkvarter för att
med åtta kameler, några hästar och tjänare draga mot norr
och väster.
Tre dagar senare var hufvudkaravanen färdig till uppbrott.
Alla bördorna, ett åttiotal, stodo uppradade i gränden utan-
för stora porten och svängdes nu i tur och ordning upp på
de väntande djurens ryggar. Det var en väldig karavan, den
största jag någonsin fört bort mot okända öden, den största
som någonsin, ledd af en europé — och med fredliga syften,
trängt mot det inre af Tibet. Den fördes bort i olika afdel-
ningar och fyllde hela vägen framåt »jamen», där den kinesiska
»amban», min synnerlige vän Djan Daloj residerade. Först vag-
gade mina kistor bort i det glödande solgasset, sedan män-
nens effekter, tälten, båten, päls- och filtpackor; därpå de olika
proviantkaravanerna, hvarje afdelning med sina särskilda förare.
Då de sista kamelerna rest sig under sina bördor satte
sig det långa tåget i gång. Två af kamelfölen följde obundna
sina mödrar, som höllo blickarna ängsligt fästade på dem. Det
yngsta fölet däremot, som blott var ett par dagar gammalt
packades omsorgsfullt in i filtar och stufvades ombord på min
gamla ridkamel. Modern, som var bunden närmast efter honom,
vrålade oroligt och sökte sin unge, men lugnade sig då hon
kom underfund med dess gömställe. Alla djuren voro vid
ypperligt hull, feta och välmående. Hästarna voro halfvilda
af öfversvallande kraft och lefnadslust, de ställde till ett fasligt
spektakel ute på vägen, kastade af sina bördor och löpte om-
kring. Lyckligtvis buro de blott proviantsäckar som tålde vid
ett dylikt behandlingssätt.
Att se detta väldiga tåg vid klockornas klang, under skrik
och rop, vrålanden och gnäggningar skrida bort från vårt lugna
seraj och pilarnas skugga, var en i sanning storartad syn.
Stående vid sidan af vägen mönstrade jag dem alla. Bördorna
knarrade på sina stegar af färskt trä, då kamelerna vaggade
fram i långa passteg. En underlig, mångskiftande och brokig
pilgrimskarneval! Jag kände mig rik och mäktig då jag nu
2 I 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
