Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Arka-tag i snöstorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 TIBETANSKA ÄFVENTYR
darna, ty här i trakten är det godt om vargar; ibland om
nätterna hörde vi dem tjuta melankoliskt bland bergen.
Enligt mitt bestick borde den dal, i hvilken vi nu tältade,
vara den västra fortsättningen af den, där vi förra hösten jor-
dade Aldat. På tre mils afstånd härifrån fladdrade den svarta
jaksvansen öfver hans ensliga graf.
En ny kedja reser sig rakt i vår väg. Med möda klättra
vi upp till dess kam som reser sig 5210 m. högt. Åt söder
behärskar blicken höglandet väl fyra dagsresor bortåt, men åt
norr, hvarifrån vi kommit, förlorar den sig i ett enda kaos
af bergryggar af alla möjliga färger. Här och hvar lysa strim-
mor af evig snö, och öfver det hela hvälfver himlen sin turkos-
blå kupa.
Den 4 och 5 juli rastade vi vid en liten källa, där två
jakar och tolf rapphöns skötos. Ja, icke behöfde vi lida någon
brist, men för hästarna och kamelerna var det värre. Vi måste
så mycket som möjligt lefva på kött för att kunna afstå ris
åt djuren. De sågo redan ynkligt magra ut. I skymningen
den andra dagen saknades hela fårhjorden, som nu allt för
obekymradt anförtrotts åt Vankas öfverbefäl. Det blef en ryslig
uppståndelse och alle man begåfvo sig ut på skallgång —
man kunde ju icke tänka annat än att vargar åter varit framme
och drifvit sitt spel. Trötta och nedslagna kommo de sökande
hem vid niotiden och skulle vänta tills månen steg upp och
tillät dem att följa spåret. Först vid midnatt blef det lif i
lägret; alla fåren hade hittats i bästa välmåga, liggande i en
djup ravin. Dumma kräk, hur lätt hade de icke kunnat dyrt
få plikta för sin oförsiktighet. Vanka afsattes som öfverbefäl-
hafvare för fårhjorden och den beskedlige Kalpet utnämndes
till hans efterträdare.
Numera brukade jag alltid rekognoscera själf, och hade
därvid Lama med mig för att få öfning i mongoliskan. Den
6 juli redo vi sålunda åter öfver ett ansenligt pass och nådde
sandbunden terräng med drägligt gräs. Allt längre fingo vi
vänta vid de punkter vi utsågo till lägerplatser, ty karavanen
gick långsammare i samma mån som djurens krafter aftogo.
Denna gång stannade vi vid en liten källåder, där vi sutto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
