Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Uppbrottet mot Lassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 tlBETAKSKA ÄFVEK’I’ V K
skydd vi sutto och pratade och rökte till klockan 8, då vi
icke hade något bättre att göra än att krypa till kojs. ördek
vaktade våra djur på ett par hundra stegs afstånd väster om
lägret. Han skulle hålla sig vaken hela natten, så att vi -innu
en gång, den sista på länge, kunde få sofva ut i ro, och på
morgonen skulle han på en af de fyra hästarna få rida tillbaka
till hufvudkvarteret.
Vid midnatt öppnades tältduken och, krypande på alla fyra
stack Ördek in hufvudet och hväste fram, med darrande och
vettskrämd stämma: »en människa har kommit hit». Vi hörde
icke hvad han eljest hade att säga, grepo våra vapen och
rusade ut i natten. Stormen rasade med oförminskad våld-
samhet, månen sken blek mellan söndertrasade, skyndsamma
skyar. Ördek förde oss till de bortersta hästarna, bland hvilka
han sett en mörk vålnad smyga. Vid denna syn hade hjälten,
hvars mod var inskränkt till de tysta öknarna, totalt tappat
hufvudet och sprungit efter oss i stället för att göra alarm.
Vi kommo därför för sent. 1 det matta månskenet sågo vi
ett par mörka ryttare spränga bort öfver kullarna jagande ett
par löshästar framför sig. Ett skott som Schagdur smällde
efter dem gjorde ingen skada. Han, Ördek och Lama sutto
till häst och redo i deras spår, under det att jag stannade
hos de öfriga djuren, som kanske voro omringade af ett helt
röfvarband. Men efter en timme återvände de utan att hafva
sett eller hört något misstänkt i natten.
Vi gingo då tillbaka till den lugnt betande hjorden; alla
fem mulorna och de två sämsta hästarna funnos i behåll, min
älskade ridhäst och Schagdurs gula häst hade stulits. Huru
öfverfallet tillgått framgick klart af spåren. Tre tibetanska ryttare,
vare sig professionella eller tillfälliga tjufvar, hade tydligen för-
följt oss hela dagen och noga gjort sig underkunniga om lägrets
läge i terrängen. I en försåtligt dold sänka hade en af dem,
då allt var tyst, samt rakt emot den hårda nordanvinden krupit
fram till hjorden och i lämpligt ögonblick rest sig, rusat på
de två yttersta hästarna, fått dem att skygga och springa västerut,
där de andra två tibetanerna haft sina hästar till hands, hvarpå
alla tre jagat bort öfver kullarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
