Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rummens” rätt svaga återldang av
ungcloms-fanfaren, de ”Svarta
Fanornas” och ”De blå böckernas” trista
period.
Här skall ej tvistas om gränsen för
en författares rätt att teckna efter
levande modell. Men när verklighet,
speglad genom ett temperament,
igen-kännes blott som en grimaserande
karrikatyr, så må modellens svagheter
vara påtagliga, det blir dock spegelns
egna brister som långt mera framträda.
Den forne Strindberg högg in på
fiender i ärlig strid; den senaste
epokens diktare målar upp vrångbilder,
som han ger sina gamla vänners drag>
och mot dem synes han anse alla vapen
tillåtna[1]. Hans smädeLser mot
kvinnor ha intet mått eller gräns. Han, den
forne upplysningskämpen, serverar nu
den tarvligaste vidskepelse som högsta
vishet och strör in kvasi-vetenskapliga
funderingar av en art, att skolpojkar
måste se de grova felen.
iir nu allt detta ’blott en själslig
förirring, sådan så många diktargenier
genomgått, men från vilken de stundom
kunnat utgå till en ny verksamhet i
*
harmoni med sitt bästa, momentant
fördunklade jag? Skall kanske på
60-års-dagen den nya ”Siste riddaren” bära
vittnesbörd om att än flödar ur denna
t. o. m. i sina värsta disharmonier så
enastående rika ande diktningens
friska lifs vatten, bortsköljande det
förvridna, det småaktiga, det bizarra;Som
vill tränga sig fram från andra partier
av denna mäktiga hjärna?
Vilka kunde högre önska en sådan
ny renässans än vi gamla trogna, som
så länge, trots allt, blott haft för
August Strindberg beundran och försvar!
Men stupida vore vi själva om vi ej
märkte det självförnöjda bigotteriets
stupida ton i t. ex. ett ord som detta
(från 3:dje ”Blå boken”): ”Rent
ut sagt: jag tillskriver all min
otur, alla mina olyckor den
enda orsaken att jag varit
gudlös.” Och vi vore värda endast
åtlöje, om vi, som med hänförelse följde
den forne Strindberg, skulle med
samma känslor jubla bifall till mannen
som nu skriver om Wirsén:
”Sedan dess har jag i tolv år
bekämpat mig själv, min forna ståndpunkt,
mina forna s. k. vänner, alltså stritt på
hans sida, för h a n s sak. ”
Men blott från de nya vännerna i
”St. Dagblad” och den idisslande
harens eget ”Morgonblad” gäller
60-års-hyllningen d e n Strindberg, vilkens
ande gått vilse i de filistéers land. Vi
andra, som se hur han, även då han
river efter bästa förmåga de broar han
själv så mäktigt hjälpt att bygga till
framtidens kuster, är ännu i sina
för-irringar huvudet högre än alla de
andra, hur skulle vi icke önska se honom
åter ibland det folk där ihan dock
ensamt hör hemma, där Mäster Olof
ringer samman, trots kyrkans bann och
kungens förbud, för att föra skarorna
an till nya, bättre tider!
Hj. Branting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
