Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sumtionsföreningar och omsatte i
praktiken den paragraf i 1884 års
fadkför-eningslag, tsom medgav dem rätt att
upprätta egna a rb e t sfö r m e
d-lingsanstalter. Detta blev de
sedermera i syndikalismens historia så
ryktbara ar betsbörserna
(Bour-ses du travail), av vilka de äldsta
bildades 1886 i Paris och Nimes med
understöd av kommunala medel.
Organisationerna voro finansiellt ej i
stånd att själva underhålla dem.
För att förskaffa de mer radikala
fackföreningar, vilka inte ville ha
något att göra med den äldre allt mer
betydelselösa, moderata ”Union des
ehambres syndicales”, ett
organisatoriskt centrum, bildades på en kongress
i Lyon 1886 ett slags riksförbund för
dessa under namn av ”Fédération
n a t i o n a 1 e d e s S y n d i c a t s ”. De
flesta av dessa fackföreningar voro
mycket avancerade; Lyonkongressens
förhandlingar präglades av en
socialrevolutionär stämning. Possibilister och
guesdister försökte nu att bemäktiga
sig denna nya organisation, och de
ise-nare fingo därvid som de radikalare
övertaget. Nationalfederationen kom
genom kongressen i Monlugon 1887 helt
och hållet under guesdistikt
inflytande. Possibilisterna å sin sida ryckte
ännu mer åt höger och ingingo 1889
till skydd för republiken, då den
hotades av den Boulangietiska agitationen,
öppen allians med den borgerliga
vänstern.
Nya kampmedel.
Vid denna tid börjar
general-strejksidén att vinna terräng
inom franska arbetarrörelsen. Det
borgerliga samhället har den tills dato
inte gjort något avbräck; den har
varit farligast för arbetarrörelsen själv.
Tiden, n:r 1 1909
Ty med den kom ett nytt
tvedräikts-frö, som bar frukt i än mer söndring
och inbördes strid.
Inom den gamla Internationalen
hade Bakunin och hans anhängare
agiterat för generalstrejken, men efter
dess upplösning och under de goda
tiderna på 1870-talet hade den
europeiska arbetarrörelsen upphört att
sysselsätta (sig med frågan. I början av
80-talet dyker den plötsligt upp i
Amerika, där 1885 en
fackföreningslkon-gress beslutat att d. 1 maj 1886
iscensätta en generalstrejk för att erövra
S-timmars-dagen. För detta företag
intresserade sig isynnerhet det unga
anarkistpartiet i Chicago, över vilket
den f. d. tyska socialdemokraten,
sedan redaktören för det beryktade
anarkistiska organet ”Die Freiheit”
Jo-hann Most hade ett betydande
inflytande. Den 1 maj 1886 strejkade
verkligen i Förenta staterna c :a
300,000 arbetare, naturligtvis utan
minsta framgång. I Chicago kom det till
blodiga tumult och bombkastning mot
polisen, vilket ledde till
masshälktnin-gar och -ett antal godtyckligt uttagna
offers avrättning; Most slapp undan
med ett års fängelse.
Dessa händelser väckte stort
uppseende överallt bland Europas
arbeta-r\ De förberedde dels tanken på att
fira första maj som en
internatio-nel1 demonstrationsdag för
åtta-tim-marsdagen, vilket sedan beslöts på
Pariskongressen 1889, dels frisikade de
upp generalstrejksidén, vilken
anarkisterna i de romanska länderna med
stor iver åter började propagera.
Det är mycket betecknande att
fackföreningarna därstädes
småningom visade sig mottagliga för
denna agitation. Att i ett slag bli
kvitt det borgerliga samhället utan
dessa besvärliga omvägar med parla-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
