Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förf. själv, men det var blott ett av
medlen att klämma till
härskarnaturerna, där fanns fullt upp med andra.
■Och dock offrade gång på gång Athens
bäste män allt för att stå i spetsen för
•de otacksamme.
I alla fall innehåller B a r bars k
o-g en anklagelser, som arbetarn e gjorde
väl i att begrunda. Det finns verkligen
en missriktad solidaritet som ej blott
manar till inbördes hjälp utan ock vill
.gynna den mindre duglige på den
dug-ligares bekostnad. Vidare har
angriparen rätt i mycket, om än icke
alltigenom. när lian häcklar
socialdemokraternas mänskliga men lika fullt
förkastliga drift att själva begå just de
fel, som de klandra hos sina fiender.
Att samvetsfriheten ej är självklar
för varje socialist visade sig i kampen
om tvångsanslutningen. Att
ar-betarne som arbetsgivare ej alltid äro
mönstergilla har mången
socialdemokratisk tidningsman fått erfara. För
visso äro dessa fel ej genomgående och
«irbetarnes bäste män ha blicken öppen
för dem, men frestelsen ligger dock så
nära att en uppläxning icke skadar.
Även mot en småsak som
”kaffesuperiet” riktar Ossian-Nilsson ett hån som
jag hjärtligt unnar en del av våra eljes
så präktiga nykterister.
Huvudidén i B a r b a r s k o g e n må
för övrigt vara mer eller mindre
orättvis — det är tyvärr icke så att en boks
konstnärliga värde alltid är lika stort
som dess rättvisa. Ingen skall inbilla
sig att världslitteraturens beundrade
mästerverk samtliga äro
rättfärdighets-mönster. ’Se återigen på hellenerna, de
värdige, harmoniske hellenernas talare
och diktare. Vilken sjungande vrede,
vilket osminkat hat, vilken obesvärad
frikostighet på rent personliga anfall,
ofta högst följdriktigt lögnaktiga!
När vi nu för tiden gnälla för ett ont
ord är det icke förfining utan — som
Ossian-Nilsson ock säger — svaga
nerver. Men att vi mer upprönas över
osanna personliga anfall är ett
kulturframsteg och det är icke att gnälla
när en man slår hårt igen — vilket
ock hellenerna kunde — mot ett
angrepp.
Rättfärdigheten är även konstnärligt
en väldig makt. Men det som främst
gör en bok till ett konstverk är
formgåvan och lidelsen. Det är också just
dessia krafter som gjort Osisian-Nilssons
vers till vad den är, men Bå starkt som
i Barbarskogen ha de aldrig
tillnärmelsevis hittills präglat och lyft
hans prosa.
Han är liksom ‘Strindberg ett levande
bevis på att det icke är den kalla
oberördheten utan det personliga
partitagandet som är verklighetsskildringens
främsta förutsättning. Liksom
Strindberg tycks han ha skrivit i en våldsam
fart, som medfört slarv (t. o. m. i
korrekturläsningen), men liksom hos
Strindberg lever ock hos honom allt
vad han rör vid, allt vad han säger.
Ord, satser, bilder ”födas med tanken
på hans läppar”; han gör målande
nybildningar utan att tänka på det, han
levandegör allt yttre med ett drastiskt
uttryck, ett friskt penseldrag, lians tal
blir tal i en grad vi svenskar äro helt
ovana vid, flammande inspirerat,
hänfört, vredeskummande. Hans
personer och hans scener leva icke endast
— ehuru visserligen detta kraftigt
un-derhjälpt — därigenom att de
verkligen delvis funnits till utan ock genom
diktarens ’fantasis kraft att leva med
i det skildrade.
Slutligen är det en välsignelse att
här slippa den lidande, nervsjuke,
kärlekskranke självmordskandidat som
eljes är oundgänglig huvudperson i
’ Verklighetsböcker ’ ’. Ossian-Nilssons
hjälte är verkligt ung, han vill och han
kan något; sjunger författaren i början
för mycket hans lov, så kommer just
med det följande nederlaget
livssan-ningen tillbaka. Dyrbar är kritikens
anmärkning, att. bokens
kärlekshistoria är ”påhängd”. Liksom ej även en
ledare i klasskampen skulle kunna
älska och liksom ej kampen för en som
det gör får en särskild färg. För
övrigt är kärleksepisoden skickligt
invävd i bokens huvudidé. Halls dom om
arbetarne avhänger till stor del därav
om hans anonyma brevskriverska
verkligen är ”en arbeterska” eller icke.
Bar bärskogen är en stridsskrift
mot arbetarpartiet, som slutar med ett
fältrop för detsamma. Boken skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
