Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från utlandets tidskrifter.
Franska partitidskrifter.
I ”Revue Socialistes”
clecembernum-mer fortsätter Louis Oustry sin
granskning av taktikproblemet:
”Ré-formes—révolution ’
Liksom det socialistiska tänkandet bygger
på evolutionismen så bygger det socialistiska
liandlandet p’å i e k e-a b s o 1 u t i s m,. i c k
e-exklu sivis m. Vid kontakten med livet
har socialismen framalstrat tre ’Organismer,
vilka få sin socialistiska prägel av det
eftersträvade målet, oeh av den kapitalistiska
miljön de former vari de röra sig: k o o p
e-rati on, fackförening, ipolitiskt
part i.
Den kooperativa rörelsen är revolutionär
genom det m å 1 den sätter sig samt den
praktiska hjälp, deu bringar arbetarno.
Fackföreningsrörelsen, sådan den
definieras av sina egna och icke av ”den nya
skolans” metafysiker, bär ett dubbelt
kännemärke: l:o den vill i sig innesluta hela
socialismen, 2:o den begagnar som
aktions-medel strejken, i allt större utsträckning,
med syfte att åstadkomma så djupgående
störningar i produlvtionen *) att samhällets
omdaning ‘blir nödvändig; i väntan att på
generalstrejkens dag arbetarne stå redo att
i fackföreningarne överta den kollektiva
produktionen. — Strejken och
generalstrejks-hotet syftar emellertid icke enbart mot
det revolutionära målet utan ock till
de omedelbara fördelarne eller
reformer. Arbetarnes taktik blir våldsam
eller fredlig allt eftersom kraven på
förbättringar vinna gehör eller icke. Sista årens
våldstaktik ovanifrån har drivit axbetarne
ut i intransigent opposition.
Sammalunda ändrar det politiska partiet
taktik alltefter de styrandes större eller
mindre reformvänlighet, dock inom vissa gränser.
Det kännnes icke vid andra reformer än
dem, som föxmins.ka trycket ovanifrån, öka
*) Nästan omedvetet för förf. själv
framträder här i bjärt belysning hur skiljaktig
den franska fackföreningsrörelsens ihela
läggning är från engelsk ocih germansk.
Red.
jämlikheten och följaktligen friheten, soitt
avskaffa privilegier av alla slag och som.
socialisera egendomen, produktions- oc,h
bytesmedel; å andra sidan sö’ker det förhindra,
deu överdrivna centralisering och
monopoli-sering, som har till effekt att konsolidera,
kapitaliststaten. Illusoriskt är dock att
tro-att reformer kunna göra slut på den
sociala konflikten; dessa endast flytta på
pro-Iblemet för att allt tydligare .uppvisa att.
arbetarnes frigörelse ej !kan ske under
kapitalistisk regim. Eeformer, även de mest:
aribetarvänliga, ’bringa blott obetydlig
bättring i lönearbetarens existensvillkor. Typiskt;
exempel: arbetarförsäkringen. Om
arbetsgivaren ålägges betala assuransavgiften, så.
■höjer ihan genast priset på sin vara ocih
priset på livsförnödenheter i allmänhet
stiger-i proportion. Om staten betalar, så
blir-effekten densamma: skatterna stiga,
levnadsomkostnaderna stiga.
En av Olemeneeaus "käpphästar är att
raljera socialisterna för deras oförmåga att i:
lagförslag formulera sina teoriers
samhälleliga tillämpning. Detta är en absurditet..
Lagen är fastslåendet i skrift av redan
ex is terand e förhållanden.
Clemenceau-hopiblandar juridik oeh filosofi, nutid och;
framtid, önskan och realitet. Den politiska
organisationens uppgift är propaganda o civ
rekrytering. Särskilt Ibör den lägga an p&,
dem, som icke träffas av
faelsiföreningspro-pagandan. Den vänder sig därför till
bondeklassen, tilil småborgarne ocli
intelligensar-betarne oeh söker visa dessa vad de ha att:
vinna genom en samhällsomdauing. •—•
Lika litet som det politiska partiet
påtvingar fackföreningsrörelse och kooperation sin
taktik, lika litet kan det låta sig påtvingas:
stridsmetoder som strida mot dess natur, t.
ex. generalstrejk och direkt aktion. Dessa,
sistnämnda äro till sin natur
antiparlamen-tariska, medan Partiet än en politisk
organism, vars plats är i ett parlament.
Partiet bör bedriva icke obstruktion, utan
opposition. —-
Erövra statsmakten för att därefter
omdana samhället i kraft av påibud är en
utopi-Arbetarklassens frigörelse betyder
människosläktets i dess helhet och icke ett omlbyte
avförtryckare. Proletariatets ekonomiska or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
