Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådet. Valutgången skulle nog’ blivit
■en annan nu i somras. Bet är blott
i Sverge nied vår förstuckna cenStis i
skattestrecken, som liögern kan göra
generallockouten till en vinstkalkyl i
sina valplaner.
V.
Framtidens historieskrivare komma
helt säkert att kalla 1890-talet
socialdemokratins heroiska tid. Vilka
storartade framgångar runt hela världen,
och vilken krets av män, som här gått
i spetsen! I Tyskland stupar
århundradets störste statsman på sina egna
-undantagslagar, och över hans
politiska lik och trots den unge Wilhelm
II :s reformbesvärj elser marscherar
tyska socialdemokratin fram till
miljonsegrar. I de nordiska länderna blir
•arbetarrörelsen en samhällsmakt; dien
konsolideras i Österrike, Italien,
Schweiz och erövrar genom storstrejk
ett bättre valrättssystem i Belgien.
Och i Frankrike? Där försiggår
en utveckling, men ej i integrationens,
som annorstädes, utan i
differentieringens tecken. TJnder
1890-talet vidgas klyftan mellan de
socialistiska partierna och
fackföreningarna i Frankrike, eller som slagorden
nu börja uppkomma, mellan den
parlamentariska socialismen
och syndikalismen.
Den parlamentariska socialismens
hemland är egentligen Tyskland,
d. v. s. där sattes genom Lassalle först
den allmänna rösträtten i organiskt
samband med klasskampen, vilken han
ville ha förlagd även inom
parlamentens väggar. Eljes fordrade redan de
engelska chartistema och de franska
socialisterna på 1840-talet allmän
rösträtt som den politiska demokratins
grundförutsättning.
Det skulle emellertid dröja ganska
länge innan det uppträdde en
socialistisk fraktion i de engelska och franska
parlamenten. I Paris uppsattes för
första gången 1864 en självständig
ar-betarkandidat mot en borgerlig
republikansk vänsterman, vilken senare
valdes med den förkrossande
majoriteten av 14,807 röster mot 424. Detta
var just inte något uppmuntrande
lärospån. Grenom räfsten efter
Pariskommunen berövades arbetarrörelsen
sina politiska ledare, vilka antingen
deporterades eller arkebuserades.
Först fram på 80-talet, då Guesde och
Brousse bildat organisatoriska centra
i sina respektive politiska partier, tog
den parlamentariska socialismen
egentlig fart. Vid valen år 1889
uppträdde för första gången de
socialistiska partierna mer allmänt i
valstriden med resvdtat att de på
sina.kandidater förenade 176,0,00 röster; dessa
kunna dock inte anses som rent
socialistiska, därför att valkampanjen ut ■
kämpats i förbund med det s. k.
”socialist-radikala” partiet under
Grob-lets ledning. Detta yttersta
vänsterns block insatte dock 19
representanter i kammaren. Den största
framgången hade ”possibilisterna”
(Bronsse’s anhängare) i Paris och
omkringliggande trakter av
departeman-get Seine, där 60,000 socialistiska
röster avgåvos.
Efter flera framgångsrika
kommunala val, särskilt i maj 1892, då -30
rådhus erövrades, skedde socialismens
parlamentariska
genom-b rott i Frankrike vi d de
allmänna valen till deputeradekammaren
år 1893, varvid ävenledes allians
in-gicks med de socialist-radikala.
Vänstern ökade sin röstsumma upp till
9.15,000, och 4 9 rena socialister , bland
dem för första gången Jules Guesde,
Paul Lafargue, Edouard Vaillant samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
