Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
do nye männen Jean Ja ur fes oc-li
Ålexamlre M i 11 e r a n cl *
invaldes jämte ett 30-tal socialist-radikala.
Därmed lia.de franska
deputeradekammaren fått en manstark och genom
glänsande förmågor synnerligen högt
kvalificerad socialistisk fraktion.
Det egendomliga med denna
fraktion var att den inte representerade
0 i t enhetligt parti, utan rekryterades
från de olika sekter, vari den franska
politiska socialismen var splittrad vid
1890-talets början. Dessa sekter voro :
Guesdister (marxister), p o s s i b i-
1 is ter (under opportunisten
Brous-t-?e ’s ledning), A 11 e m a n i s t e r (som
bland de politiska partierna tagit
generalstrejken på entreprenad), samt till
sist B 1 a n q u i s t e r (politiska
revolutionärer med Vaillant som främste
man). Under inflytande av det
gemensamma arbetet i parlamentet mildrades
motsättningarna mellan desisa grupper.
De enande synpunkterna kommo mer
tili sin rätt, helst som Dupuys
regering genom reaktionära åtgärder
tvingade socialismen att bjuda den en
någorlunda enhetlig front.
Då Léon Bourgeois’ radikala
kabinett år 1895 kom till makten, måste
den socialistiska fraktionen finna det
fördelaktigt att understödja detta.
Följden blev att de socialistiska
deputeradena började känna sig mer
hemvana i parlamentet, t. o. m. den
ortodoxe marxisten Guesde ville inte
längre påminna sig den tid, då han
menade att parlamentsfåtöljerna
kunde passa för ”les liémorroides des
* James var filolog och professor
vid universitetet i Toulouse; Millera ad
redaktör för ”La Petite Ttcpublique”,
Goblets f. d. radikal-socialistiska
tidning, som nu alltmer övergick att bli
ett organ för den parlamentariska
socialismen i Frankrike.
bourgeois”. Med parlamentarismen
kom också nödvändigheten att ta
hänsyn till andra beträngda klasser i
samhället än cle industriella
lönearbetar-na: socialismen skulle bli en hela
folkets sak. På en kongress i
Nan-tes 1894 antogo Guesdistema ett
agrarprogram, som praktiskt betydde
ett uppgivande av den extrema
Marxismen.
Denna den parlamentariska
fraktionens orientering- åt höger lade
grunden till det ”block”, som räddade
republiken under Dreyfus-krisen.
Mot slutet av 90-talet syntes
enigheten mellan de olika socialistiska
politiska grupperna utanför
deputeradekammaren så långt framskriden, att
Jaurfes med hänsyn till den stundande
internationella socialistkongressen i’
Paris under världsutställningen år
1900 gjorde ett försök att förena dem
till ett parti, vilket lyckades — tills
Millerand 1899 inträdde som
handelsminister i Waldeck-Pousseaus nya
ministär.
=& &
*
Den parlamentariska socialismen!
i Frankrike fick med tiden onekligen
en viss benägenhet att huvudsakligen
betrakta f a c k f ö r eni n g a’r n. a ur
v a 1 p o li t i s k synpunkt, vilket de
senare inte kände sig vidare smickrade
utav. Samtidigt som de politiska
grupperna började-närma sig varann,fjärma
de sig alltmer från deu fackliga
arbetarrörelsen. Denna hade under
1890-talets första år en centralorganisation,
’ ’Syndikatens Nationalf ederation ’
med det Gtiesdistiska partiet som
förmyndare. Mon vederbörande
fingo-föga glädje av skyddslingen, som
visade sig så mottaglig för
g-eneral-strejkspropagandan, att det måste
väcka Guesdes oro oeh ovilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
