Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var återhållsamheten tager vid. Men social lag, funderad på en dylik
under sådana förhållanden tox*de man drifts konstanta verkan.
ock vara ur stånd att formulera en (Slut härnäst.)
Fluktuationer inom den fackliga rörelsen.
’Den som med uppmärksamhet följer
den fackliga ’organisationen skall snart
lägga märke till ’dess vågformiga
rörelse under bättre och sämre
konjunkturer. Orsakerna till detta
Sakförhållande äro mycket lättförklarliga.
Under uppåtgående konjunkturer
stegräs allmänhetens köpkraft. Vid
sidan av ide nödvändiga behovens
tillfredsställande köpes och förfärdigas
även en mängd lyx- och
prydnadsartik-lar för nytta och -nöjie. Även
airhetare-klassen tillåter sig små extravaganser i
övererisistämmelse med vars och ens
smak och ekonomiska möjligheter.
Alla ’dessa ’faktorer bidraga återigen
till att det blir efterfrågan på extra
arbetskraft och ju starkare denna
efterfrågan blir, -desto större
möjligheter få de arbetssökande att tilltvinga
sig den största möjliga betalning för
sitt arbete. Den stora massan av
arbetarna få snart ’klart för sig att en
förändring har inträtt p^å
arbetsmarknaden. De löne- och
arbetsförhållanden, som man sedan länge hade önskat
att få reformerade, men vilka man på
grund av arbetslöshet och dåliga
konjunkturer icke ansett sig kunna
framställa anspråk på, tagas nu upp till
omprövning och förbättringarna
framföras med den kraft, som ifrågavarande
arbetaregrupp kan besitta. De största
chancerna att vinna ett nöjaktigt
resultat ligga givetvis där, varest
organisationen är starkast och de
ekonomiska resurserna äro störst.
Arbetsgivaren har å sin sida ingen
möjlighet att skylla på dåliga
konjunkturer eller dylikt och finner på
grund härav det vara förmånligast att
träffa en fredlig uppgörelse, i stället
’för att utsätta sig för de förluster som
en konflikt kan medföra. Eller ock
utbryter kanhända en konflikt, i vilken
arbetarna, just pä grund av dessa för
dem gynnsamma förhållanden, ha stor
utsikt att vinna.
Härigenom sporras även andra
arbe-taregrupper att framföra sina krav.
Förut oorganiserade arbetaregrupper
känna sig även påverkade av det
förändrade läget samt bilda nya
sammanslutningar eller ingå i allaredan
’befintliga organisatio ner, i syfte att bliva
delaktiga i det allmänna uppsvinget.
Vi kunna särskilt peka på tvenne
dylika uppsvingsperioder i vårt land.
Den ena perioden sträckte sig från år
3895 till 1899 och den andra perioden
under åren 1903 till 1907. Som en god
gradmätare på den fackliga rörelsens
tillväxt under de’ssa perioder kan man
taga det socialdemokratiska partiets
årsberättelser för ifrågavarande
perioder. Den 1 april 1895 voro till parbiet
anslutna 8,544 medlemmar och den 31
december 1899 hade antalet sprungit
upp till 44,489 medlemmar. Året
därpå sjönk siffran till 44,100 medlemmar,
men steg sedermera, så att partiet vid
1902 års slut (kunde rapportera 49,100
betalande medlemmar. Vid 1907 års
utgång hade medlemssiffran stigit till
133,388. Följaktligen en förhöjning
av cirka 85,000 medlemmar. Vid
sidan härav har dessutom ett större
antal organisationer uppstått, som av en
eller annan anledning icke ha ingått
i partiet, men detta bestyrker endast
den tendens som här blivit påpekad.
ISä t. ex. visar Landsorganisationen
den 31 december 1899, (första året av
dess verksamhet) ett medlemsantal av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
