Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och, efter kännedom av det ekonomiska
läget, ’bland dessa ’hinder förlägga
tyngdpunkten just till isvårigheten vid
subsistensmedflens frambringande.
Fortsatte man ett dylikt resonnement
kunde man som nästa led uppställa
ökad dödlighet, ökad sjuklighet, nöd
och elände vid ökade födelser. I så
fall hade man en tankeräcka av riktig
logisk kausalvidd. Och vad mer var,
distinktionen var fullt klar, enär man
å ena sidan hade individen och lians
begär och å andra sidan de hindrande
eller förödande yttre faktorerna.
I dess .ställe begår Malthus en
tudelning av individen, vilket sedermera
lätt leder till oklarhet och
förvecklingar. Han talar nämligen å ena sidan
om individen som tendens och å andra
sidan om honom som återhållsamhet,
överför honom således å ’båda konton
och får begreppet ”tendens” i grund
oeh botten meningslöst, i brist på vissa
förklarande randglosor, som han behövt
tillskriva.
Malthus har nämligen låtit den
enskilda personen hava en tendens att
ständigt överskrida subsistensmedlen,
men lian har samtidigt låtit lionom
hava en återhållsamhet, som i många fall
hindrar dylikt överskridande — en
tudelning vilken logiskt sett naturligeu
är mindre nöjsam. Ty med den
tendens som e j sökt aktualisera sig,
torde -befolkningsläran hava ytterligt
litet att göra, och till den torde
subsistensmedlen svårligen kunna sättas i
någon relation. Att tala om en
folkökningstendens, som omedelbart
hämmas, som al drigesis terar som
verklighet på grund av individens
psykiska förhindrande av prokreationen,
är ju i grund och botten en logisk
absurditet, i synneriiet om man
sedermera sätter denna tendens å ena sidan
orh å den andra sammanför heteroge-
nt ting som nyssnämnda psykiska
motvilja, samt krig, hungersnöd, sjukdom,
nöd och elände. Att man efter en
dylik konstruktion lätt misstydes, att
denna faktor, återhållsamhet, lätt
överhoppas, samt att ovisshet uppkommer
angående vilken grad av inflytande, man
skall tillskriva den, är ganska
självklart. En skarpare logisk distinktion
och en mindre sammanträngd formel
hade säkerligen hindrat från månget
missförstånd och gjort läran mer
lätthanterlig.
Ty det bör väl ihågkommas, att det
här är tal om två fullt skilda saker.
Då hindren utgöra krig, hungersnöd,
sjukdom, elände ocli nöd, gäller det en
tendens, som icke har varit latent,
utan tagit form av socialt gripbara
faktorer. Då liindret är återhållsam
liet, gäller det däremot en tendens,
som blott framföder en psykisk
konflikt inom individen. Så fort man
tager tendens i båda fallen som något,
förutom i sin upprinnelse, likartat, är
man inne på inkonsekvensens mark.
Logiskt kan tendens i den form
Malthus använt begreppet således
blott få e 11 av tvenne innebörder, den
av fysiologisk möjlighet eller den av
sinlig drift, behärskad av psykiska
element. Dess första innebörd får
en ursprunglighet över sig,
vilken den finkänslige och försynte
Maltihus väl knappast skulle gilla.
Den andra åter förlänar åt
Malthus’ formel en tänjbarhet, som
väl överensstämmer med den större
vidden i essayen, men föga med
broschyrens bestämda precisering och
begränsade kausalföljd. Lätt förståbart
är å andra sidan att det torde vara
svårt, om icke hart när omöjligt, att
närmare fastställa styrkan eller
konstansen hos en så bestämd
naturdrifts-tendens, ur stånd som man är att mäta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
