Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
primära, cl. v. s. det i första
hand och väsentligen bestämmande
eller utslagsgivande momentet för
människans medvetande, utan v i
1-j a n. Denna sats är
grundvalen ’eller utgångspunkten för den
nya, den s. ‘k. v o luntaris tiska
riktningen ino’nj den vetenskapliga
psykologien. Om oek denna som
vetenskapligt system huvudsakligen är ett
verk av Fiehte och kanske ännu mer
av Sdhopenjhauer, synes det mig dock
klart, att denna uppfattning bildar den
p s y k o 1 o g i s k a utgångspunkten för
Marx’ materialistiska ihistorieteori.
Häri ligger en styrka hos denna
senare.
Den voluntaristiska riktningen inom
psykologien står nämligen i full
överensstämmelse med oeh bekräftas för
varje daJg av den naturvetenskapliga
forskningen, under det att numera väl
intet vetenskapligt system vilar på den
gamla in t ellekt ualistisfca psykologien.
”Voluntarismen”, säger Windelband,
”är kanhända den mest utpräglade
tendensen i det nittonde årimndradets
psykologi; det är den form, vari den
empiriska forskningen gjorde sig
förtrogen med Kants och Ficbtes omläggning
av filosofiens ståndpunkt från
teoretiskt till praktiskt förnuft. ’ ’
I sin ”Det rena förnuftets kritik”
påvisar Kant, hurusom allt i naturen
står i en genomgående gemenskap.
Varje organism är utsatt för påverkan av
en oändlig mängd krafter från en
densamma omgivande yttre natur. Dessa
krafter utlösa sig i medvetandet i
form av förnimtmelser, doek endast i
den mån de förmå reta våra
sinnesorgan. Den ojämförligt största mängden
av dem går oss tyst och spårlöst förbi,
som hade d’e aldrig existerat. Vi äro
för dem ’blinda oeh döva. Vårt medve-
tande äger i våra föga differensierade
sinnesorgan alltför få inkörsportar för
yttervärldens kraiftkomplexer.
Den fråga, som vid dessa
betraktelser nästan med nödvändighet smyger
sig fram, är: vilken är den maktfaktor,
som bestämmer urvalet av de
retelser från don yttre naturen, vilka
förmå nå fram till vårt medvetande?
Med den utgångspunkt, Marx valt för
sin ’historieuppfattning, synes svaret
på densamma genast vara givet. Det
är livets praktiska
intres-s e n, innerst dikterade av den o m o
d-vetna vilja till livet, som hos
varje organism redan från det första
ögonblicket av dess existens tager sig
uttryck i kampen för tillvaron. I
denna senare har medvetandet att söka sin
existens ’ orsaker.
# *
*
Den naturvetenskapliga eller
filosofiska materialismen, varmed den
historiska materialismen så ofta
sammanblandas, fattar verkligbeten under
objektets eller den yttre åskådningens
form. För idealismen åter framstår
sinnevärlden som en värld åv
företeelser; om de verkligbeter, som dölja sig
bakom dessa, känner människan genom
sina sinnen intet. Verkligheten är
ben-nes egen inre abstrakta värld, vars
rymd utspännes av tanken själv, och
vilken är högst olika den yttre verkliga
Världen. Denna frågeställning —
huruvida tänkandet i sig själv ‘är
verklighet eller Scke-verkligbet — är
emellertid en rent skolastisk sådan, och
striden är väl numera på denna punkt
uppgiven som fullständigt ofruktbar
för det praktiska livet. Den
voluntaristiska psykologien, varpå den
historiska materialismen vilar, är varken
idealismens ailienabetonande av det in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
