Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej arbetareklassen, genom sina
organisationer odh genom att inverka på
lagstiftningen, häjdar dess framfart.
Vid C. O. Öbergs filfabrik i
Eskilstuna hade i april 1907, eifter
framställning från arbetarna, träffats
överenskommelse om en arbetstid av 48 y2
timmar pr vecka eller 8 % timmar pr dag,
utom lördagar, då det endast skulle
arbetas under 6 timmar. Denna
ömsesidiga överenskommelse förklarades
skola gälla ock lända båda parterna
till efterrättelse till den 2 augusti
1908 med 2 månaders uppsägning å
endera sidan. Det hade sålunda kommit
till stånd ett formligt avtal mellan
arbetarna och fabriksledningen.
Den 5 maj 1908 blevo emellertid
sli-parna vid ifrågavarande fabrik utan
vidare tillsagda, att från odh med den
6 maj, alltså redan påföljande dag,
skulle deras arbetstid u t s t r ä c k a s
till 10 timmar pr dag. det vill säga 59
timmar pr vecka. Då de vägrade att
ingå på detta, blevo de .helt enkelt
för-ständigade att is’åsom avskedade
avhämta sina ibetyg lördagen den 9,
fastän ett formligt avtal, som efter
alla sunda begrepp skulle gälla till den
2 augusti, fanns mellan dem oeh
fabriken.
Fabriksledningen förklarade, då man
vädjade till antalets bestämmelser, att
man var absolut nödgad att införa den
längre arbetstiden, för att sliparna
skulle hinna undan för filhuggarna,som
blevo hindrade. Detta var emellertid
icke annat än svepskäl, ty filhuggarna
själva, som ju borde vara omdömesgilla
i detta ’hänseende, förklarade, att de
icke förmärkt någon arbetsbrist, såsom
verkstadsehefen framhållit.
Fabriksledningen vidhöll dock. att fabriken
var tvingad atit kräva den längre
arbetstiden. på grund av att ingångna
beställningar ej kunnat levereras i tid.
Tillförlitligheten av denna
framställning bör nog ses i ljuset icke blott av
arbetarnas rakt motsatta förklaring
härutinnan, utan även av det samtidigt
i arbetsgivarnas organ på plateen med
styrka framhävda påståendet, att alla
fabriker i genren i utlandet hade 10
timmars arbetstid. Det blir därav bra
tydligt, att det i verkligheten var den
kortare arbetstiden, å 11
a-t i an m årsdagen, man ville å t,
och för att bli kvitt denna förklarades
helt enkelt lockout.
Nu vet emellertid en var, som något
är inne i förhållandena, att slipare- och
sm är gl ar eyrk ena och särskilt
stock-stensslipriingen, som det här närmast
var fråiga om, äro de h ä 1 s o v å d 1
i-gaste inom
järnmanufakturindustrien, med en, enligt statistiken, så
hög sjuklighets- och
dödlighetsprocent, att man står slagen av fasa inför
de obevekliga siffrorna. Men
artbets-givaremakten är icke den som tager
hänsyn ens till läkarevetenskapens
samstämmiga utlåtande, att för
arbetare i dessa yrken den kortast möjliga
arbetstid måste tillämpas.
Det är väl ändå föga troligt, att det
kan vara arbetsgivaren obekant hur
nedgörande detta arbete är i
verkligheten ; att den ene efter den andre av
dessa deras arbetsmän ryckes bort
från livet i sina bästa år,
efterlämnande hustru och barn. Men vem bryr sig
om det! Åtminstone icke bolaigen
eller en del enskilda kapitalister. För
dessa gäller det alltjämt endast att
förtjäna pengar. När e n arbetare
stupar, så behöver man ju endast kasta in
en annan i dennes ställe. Än i dag
gälla här Viktor Rydbergs ord :
Årets offer av personer
är ej mer än tre millioner,
’ieke en i var sekund —
offer ej fördöm] i ga,
då i länder, som du vunnit,
arbetskrafter ju vi funnit
nästan outtömliga,
och dessutom trälajakt
hålles nu i varje trakt
över hela vida världen
genom Grotteguldets makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
