Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kongressresolutioner ocli uttalanden,
f ö r e b å d a den ’ ’revolutionära
syndikalismen” sådan den först i sin
mognad ocli fullliet uppenbarar sig i
”Confédération Générale
du Travail” (C. G. T.).
Cet förtjänar att upprepas, att dessa
för-syndikalistiska idéer ursprungligen
inom arbetsbörserna propagerats av
anarkister. ’Fernand Pelloutier,
F. B. T :s organisatör ocli ledare,
kallade sig en kommunistisk anarkist, och
just Pelloutier hyllas av den
revolutionära syndikalismens teoretici som en
rörelsens Lassalle. G- e o r g e iS o r e 1,
en åv skolans intellektuella
celebriteter, som söker spekulera ihop ett
so-cialfilosofiskt underlag åt den
revolutionära syndikalismen genom att
förena Marx och — Nietzsche!
— Sorel skriver i ”Mouvement
so-cMiste”, att ”denna socialismens
renässans (nämligen F. B. T :s
verksamhet) i Frankrike förblir fästad
vid Pelloutiers namn”.
Det är ett ’typiskt drag för alla dessa
anarkiserande riktningar, iafbt de aOtäd
skola rädda eller förnya socialismen
från den farliga ”politiska
försump-n ingen”. På parlamentarismens
parkettgolv komma arbetarnas
representanter ju ohjälpligt att halka allt
längre åt höger, där de ej direkt
snubbla mitt i famnen på den syndfulla
borgerligheten! Ty överallt, där
socialdemokratin trängt fram till en
maktposition i det offentliga, vädra dessa
proletäriska pietister djävulens, d. v.
s. bourgeoisins, bländverk. Endast
fackföreningen, helst så lokalistisk
som möjligt, utan något så borgerligt
och världsligt tillbehör som välfyllda
kassor oeh understödsfonder, kan
utgöra de heligas samfund.
Då denna psykologi gick igen hos
den franska för-syndikalismen, kan
visserligen Sorel med skäl tala 0111 en
’ ’renässans ’ ’, men inte av s o c i a 1 i
s-men — anarkisternas anspråk på att
’ ’rädda ’ ’ ’denna äro i sitt slag lika
tvivelaktiga som alla högerpartiers
inter-natiomella patent på att anses
"sam-hälllsbteivarande ” -— ultan det var en
retnässaos av Bakunin och alla de
aniti-marxistiska strömningarna mom den
gamla Internationalen. Samma
tendenser ha sedan med en viss
regelbundenhet dykt upp i de olika
socialdemokratiska partierna. Tyskarna måste på
kongressen i Vyd en 1880 utesluta de
båda anarkisterna Most ocli
Iiassel-rnäun, men deras- ande levde upp igen
i ”Die Jungen ’ ’ — alla dessa
separa-tiister smycka sig helsit med attributet
ung —- i början av 90-M’et i Berlin och
finnes i åtskilligt ännu kvar hos de
lokälistiska fackföreningarna
därstädes, ’Vilka delvis blicka upp till
anarfco-soeialisten d :r Friedeberg som sin
profet. Deras antal är emellertid i Berlin
så försvinnande, att de där rakt
ingenting betyda,*
* Med vanligt MufEmanér söka
’ungsocialisterna häx i landeit göra det mesta möjliga i
sifferiväg ajv lofkaäisterna i Beilin. Det ’kan
vara skäl att Ihär en gång iför alla konstatera
faktum. Även det stora flentalet lokalister i
Berlin är socialdemokrater, fastän
de av olika ’orsaker vägrat att ansluta sig till
de stora centraliserade fackförbunden.
Härutinnan skedde emellertid ’hösten 1907 en
’betydelsefull förändring. Det lyckades
nämligen socialdemokratiska partistyrelsen att då
förmå samtliga, alla ’byggnadsanbetare
omfattande lokalistiska fackföreningar att gå
upp i landsfönbunden. Brincipiel.lt va.r detta
av .stor (betydelse, ty loikalismen Ihar sin
naturliga jordmån ibland (byggnadsarbetarna;
man -erinrar sig att det enda större exempel
på lokalism vi haft inom svenska
arbetarerörelsen, var Byggnadsträanbetareförbu-ndets
utbrytning ur iSv. Träaifbetareförbundet år
1905.
Genom byggnadsarbetarnas övergång min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
