Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der. Den kloke socialisten borde lia
förutsett det.”
Att tillbakaträdandet av de fyra
främste männen i partiet måste verka
för tillfället försvagande på dess kraft
att draga till sig utanför stående
ele-menter, det behöver intet bevis. Ur
denna synpunkt kan det väl sättas i
fråga om det buller, som utgick från
de ”ansvarslösa” elementen,
verkligen borde tagas så allvarligt, sedan
kongressen på de eftertryckligaste
sätt visat, att den i c k é ville vara
solidarisk med dessa strömningar.
Men därom ha i sista hand
vederbörande själva att avgöra. Och det kan
ej hjälpas, att det ligger mycket
personligt tilltalande i den bestämdhet,
varmed Keir Hardie,
Macdonald.Snow-den och Glasier ställt sitt parti inför
ansvaret av en allt för långt
driven tolerans mot partiupplösande
krafter.
De ha härmed statuerat ett exempel,
som man får hoppas må kunna verka
hälsosamt också utom deras eget land.
När man ser vilken dålig vana det
blivit, t. ex. flerstädes inom den
fackliga världen här i Sverge, att
kongresserna först i en veckas tid behandla
sin styrelse som vore den ett utskum
av allt dåligt i sin art. för att därpå,
sedan ”utskällningen” väl är
verkställd — det finnes intet mera korrekt
uttryck — med acklamation återvälja
samma hudstrukna styrelse, då undrar
man hur länge en sådan taktik skall
få passera, innan de bästes personliga
värdighet energiskt reser sig mot en
så förödmjukande behandling.
Socialist Review har alldeles
rätt i att det är socialdemokratins
problem att ”kontrollera sina vulkaner”,
eller utan bild, att kunna hindra att
meningarnas fria brytning och kriti-
kens fulla rätt, i st. f. att betrygga
livaktigheten och mångsidigheten
inom partiet, leder till upplösning och
sprängning av den nödvändiga
sammanhållningen. Det är frågor 0111
inbördes takt och hyfsning, som där
framträda, men visst icke bara eller
ens främst i formen. Viktigast är
nog, när allt kommer omkring,
huruvida kritikern går till sitt yärv 111 e d
eller utan känsla av solidaritet
med det parti, där han Vill bättra ocli
rätta. Efter det måttet skall kritiken
prövas —• och kritikern dömas.
*>
Ännu ett exempel. Vi gå från
England öfver Kanalen till II 0 11 a n d.
Dess spirande arbetarerörelse blev
under 90-talets första år komplett ödelagd
av anarkistiska virrhuvuden, men
sedan lyckades det ett ihärdigt, hänfört
och klokt arbete av en grupp
socialdemokrater att i det bigott-borgerliga
handelslandet på nytt skapa en
ställning varifrån man kunde börja taga de
första stegen för arbetarnas rätt. Såren
efter den misslyckade storstrejken
1903 för järnvägsmännens
föreningsrätt läktes åter, och vid 1905 års val
störtades den klerikala regeringen,
som hade 1903 på sitt samvete, genom
att arbetarna vid omvalen stödde de
liberale (rösträtten i Holland är
knuten vid census; vår gamla författning
av 1866 var holländsk efterbildning).
Resultatet blev en andra kammare av
48 klerikaler, 45 liberaler och 7
socialdemokrater, tungan på vågen, med
65,000 röster bakom sig. Partiet
begagnade sin ställning till att hindra
nya attentat mot arbetarnas
föreningsrätt. men vägrade att stödja den
liberala regeringen i annat än där dess åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
