Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. N1EL
den avgångne generalsekreteraren för den
franska fackliga Landsorganisationen
(”C. G. T.”).
iMan erinrar sig hur i februari i år
slitningar bland de ”syndikalistiska” ledarna
i Paris ledde till att en av de mest
framskjutna ”reformisterna”, typografen Ni el
från Montpellier, blev vald till
generalsekreterare för ’ ’iC. G. T. ’ ’ efter den bekante
Griffuelhes. Han bars fram till valet av
de stora solida fackförbunden: gruvarbetare,
järnvägsmän, textilarbetare, typografer,
kommunalarbetare m. fl. iMen röstsättet inom
”C. G. T.”, som ieke alls svarar mot
medlemsantalet, gjorde genast från början lians
ställning osäker, och då angreppen mot
honom blevo allt hätskare, nedlade han den
26 maj åter sitt uppdrag.
I sitt avsägelsebrev i 1’Humanité
betonar han, att han åtog sig sin svåra post
med föresats att försöka, om icke enighet
ändå skulle kunna med god vilja nås mellan
de stridande tendenserna. Men han har nu
kommit till den bittra övertygelsen, att
detta var åtminstone för tidigt, ty viljan
till enighet saknas hos vissa härsklystna
grupper, som i stället vilja krossa sina mot-
ståndare. ”Jag har stött på cynisk
oresonlighet, brutal intolerans och avsiktlig
elakhet. Jag har fördragit allt: smädelser,
hotelser, t. o. m. övervåld. Och nu till sist
har man satt kronan på verket genom att
anfalla mig för att jag velat i ett kritiskt
ögonblick säga proletariatet sanningen, hela
sanningen. Detta är en kränkning ej blott
mot mig, utan också mot de organisationer,
som valt mig. ’ ’
Niel syftar här på ett tal han höll en av
dagarna då andra poststrejken bröt ut och
vari han förklarade att arbetarna icke
voro färdiga för en generalstrejk. Detta var
ju den solldara sanningen — men lika klart
är att de syndikalistiska storstrejksmännen
sedan skulle söka skylla på -’fiel för att deras
skrävel blev ett sådant dunderfiasko. Det
var för den stormen han fann sig böra avgå.
Men hans roll i Frankrikes
fackföreningsrörelse är säkerligen icke utspelad. Han
manar i sitt avsägelsebrev sina
meningsfränder i fackföreningsvärlden, ”de som inte
vilja ha anarkistisk politik mer än annan
politik i fackföreningen”, att rusta sig till
nästa fackliga landskongréss i Toulouse och
söka erövra majoritet i de samverkande
förbundens styrelse, liksom de redan ha sådan
ute i landet. Då skall den ”fackliga
pånyttfödelse”, som absolut behöves, kunna
börja.
I en intervju efter sin avgång har HSTiel
också yttrat sig ganska hoppfullt om
framtiden. ”Intet kan döda
fackföreningsrörelsen ’ ’, sade han. ’ ’Så länge det finns
arbetsgivare, kommer det att finnas
organiserade arbetare. Men vår
fackföreningsrörelses nuvarande organisation kommer att
genomgå svåra inre kriser. Den lidelsefulla
anarkistiska politik, som för närvarande är
karaktäristisk för den’samma, kommer att
vålla detta. Vi måste utan omsvep göra
detta klart för de franska arbetarna.
- Men då händelsernas utveckling öppnat
ögonen på arbetarna ocli man bättre ser
vilka ömkliga resultat den ”revolutionära
gymnastiken ’ ’ medför, så kommer man att
återgå till en sundare uppfattning av sina
fackliga plikter, ocli då kommer enigheten
att bli verklighet, till nytta och gagn för
proletariatet. ’ ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
