- Project Runeberg -  Tiden / Första årgången. 1909 /
6:31

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ståeligt. Med denna strid skall ock
följa svårigheter för rörelsen att
fullfölja tie för närvarande krävande
uppgifterna, vilka vi icke, som parti och
som enskilda, med ansvar och om vår
heder värnande kunna komma, ifrån.

”Partiet genomgår en kris”, så
lyder ett ganska allmänt påstående.
Krisen är enligt mitt förmenande
väsentligen en följd av ovan berörda ojämna
utveckling. Att så är förhållandet
synes framgå av att samtidigt med att
det är ett faktum, att något inom
partiet är i olag, undergår landet en
enorm utveckling till
industriproduktion. Massor av människor ha ryckts in
i industrin och på samma gång in i
organisationerna och omfatta dess idéer.
Men helt naturligt uppdaga de först
de mycket bekväma och mera
lätt-smältbara katastrofteorierna.
Samtidigt finna vi även, att den rörelse, som
i huvudsak hävdar den s. k.
revolutionära .socialismen och som snart i sin
tur grenar ut sig i olika fraktioner,
får fast mark under fotterna.

Det fordras nu mer än någonsin
social kunnighet för att möta
de många och stora uppgifterna för
partiet. Detta blir garantin för att få
allt till rätta igen inom partiet, att få
ett slut på kristillståndet.

Yi ha nu, lika litet som förut, annat
att lita till än oss själva, de enskilda
och organisationerna inom rörelsen.
N u måste krafterna efter bästa
förmåga spännas! Yi måste som
medlemmar av partiet se modigt framåt,
känna det ansvar som vilar
på oss, hålla partiets och
organisationens fana högt samt
låta detta få kollektivt uttryck.
Först med en välorganiserad,
disciplinerad, upplyst,
socialt kunnig och i
n-tresserad a r b e t a rk 1 a s s
kan det kompakta motståndet mot.
folket och de otaliga många hindren,
även inom egna leder liksom ute i
samhället, brytas.

Längre få vi icke dröja. Var och en
på sin post!

Diverse.

VAD PARLAMENTET ÄR OCH ICKE ÄR.

I en artikel i "Der Kampf” framhåller vår
partivän Karl Renner hur lätt det är för
riksdagspolitiker att förvexla sin
formgivande verksamhet med den
ursprungligt framdrivande verksamhet, som
ligger i själva den klassrörelse de företräda.
Men, tillägger han, för denna illusion hos
■de borgerliga riksdagsgrupperna äro vårt
partis män skyddade genom sin bättre
insikt. Och han fortsätter:

”Vi socialdemokrater veta fullkomligt att
proletariatets parlamentariska representation
■endast kan vara e 11 av uttrycksmedlen för
•dess reella massrörelse. Vi vänta ieke mer
därav, vi varken hoppas några underverk
•av densamma eller frukta att den skall
innebära proletariatets syndafall. Vi äro icke
de enbart parlamentarier, som vilka vi
utpekas av de anarlco-socialistiska skrikhalsarna;
vi äro icke de enbart-politiker, som vi skulle
vara för att kunna tillfredsställa de
politikens exalterade skönandar, som anse sig
kunna föra proletariatet till makt uteslutan-

de genom att sätta de parlamentariska
omröstningarnas maskineri i rörelse.

I huvudet få heterogena tanalcr lätt rum
bredvid varandra, och lätt flyta de genom
den tåliga pennan ned på papperet. Men
hur proletären, som än i dag varje
poliskonstapel kan hunsa upp, som i verkstaden
måste fördraga det dåliga lynnet hos lägsta
gradens basar, hur han, som ute i fabrikerna,
på arbetsplatserna, i gruvorna får intaga
en tjänande ställning, samtidigt skulle
kunna härska som parlamentariskt parti,
hur den faktiska ekonomiska livegenskapen
skulle kunna politiskt uttryckas i ett
tillnärmelsevis varaktigt herravälde över
hans faktiska herrar eller i ett
herravälde tillsammans med dem — den
motsägelsen bry vi icke våra hjärnor med
att parlamentariskt lösa, ty det vore fåfäng
möda. Vi äro helt enkelt skådespelarne, som
ge ord åt den mänskliga utvecklingens
stumma tragedi, så att dess innebörd må fattas av alla.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:29:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1909/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free