Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllene ord, som i sig innebära
klaven till den. rationella lösningen av
•olycksfallsförsäkringen, men som man
tolv år senare vid frågans ”lösning”
platt förgätit!
Inom civildepartementet
utarbetades emellertid ett förslag till för-
0 rdning angående
olycksfallsförsäkring, vilket framlades för 1890 års
riksdag för att inliämta dess
”yttrande”. Propositionen hade
upptagitkom-mittéförslagets grundsats att
arbetarna inom vissa industrier skulle på
arbetsgivarnas bekostnad vara
tvångs-försäkrade mot olycksfall lios en av
staten upprättad
riksförsäkringsan-sialt. Men under civilministern
■G rolls händer hade det hela blivit
så försämrat — omfattningen hade
inskränkts, ersättningsbeloppen gjorts
oberoende av lönens storlek,
arbetsgivare, som på annat sätt sörjt för
ersättning åt sina arbetare, fritogos etc.
— att reformens verkliga anhängare
måste taga avstånd därifrån. Inom
riksdagen ville den konservativa
majoriteten inom bägge kamrarna ändåinte
veta av det såsom alltför vittgående!
Den obligatoriska försäkringen
gillades ej på detta håll; arbetsgivarna
borde endast’ åläggas omedelbar
ersättningsskyldighet i överensstämmelse
med 1886 års lag rörande skada, vid
järnvägsdrift.
Peg*eringen frångick emellertid icke
sin ståndpunkt till försäkringsplikten,
ulan framlade förslaget med smärre
modifieringar ånyo vid 1891 års
riksdag, varvid det ånyo avstyrktes av
särskilda utskottet och avslogs i
b;igge kamrarna. Därmed voro de
första försöken -att i helgjutet skick
lösa denna fråga omintetgjorda.
Man kan fråga sig. varför 1884 års
riksdag över huvud gick med på att
skriva till k. m :t i anslutning till
Hedins motion, då riksdagen några år
ser.are var så absolut obenägen att
taga ens de närmaste konsekvenserna av
sitt bes.lut. Första kammaren brukar
1 dylika fall inte sakna blick för att
de4 är bättre att stämma i bäcken än
i ån. Y a 1 f r i d Spångberg är
nog på rätt spår, då han i sina
”För-sta-karnjfl ar-gärningar” antyder att
bifallet till 1884 års skrivelse
dikterade på sina håll av t ull dem a
go-g i s k a skäl. Protektionisterna
försökte sig på Bismarck-politik i
miniatyr ! Men 1890 och 1891 fanns det
ingen anledning att- visa sig
sentimental; tulloket var redan lagt på de
fattigas axlar, och de nj’a miljonerna
skulle trots alla kungliga diktamina
reserveras för militarismen. Det var
en. avgjord sak. Därför kunde nu
särskilda utskottet 1891 skriva att ”för
clen obligatoriska
olycksfallsförsäkringen ej kunde åberopas några
rättsgrunder. utan endast
lämplighets-skäl”. Då det gällde tullarna var det
minsann icke fråga om några
”rättsgrunder” ; då räckte
lämplighetsskä-len, framför allt att tullarna betalades
av andra! En skamlös klasspolitik,
som nog i sinom tid skall
brännmärkas av historien.
Det kan vara onödigt att här i detalj
följa olycksfallsförsäkringens vidare
öden under 90-talet. Frågan gick ut
på irrfärder mellan nya kommittéer,
kombinerades med
ålderdomsförsäk-rir.gen till ett förslag om
invaliditets-försäkring, som avslogs av riksdagen
1895 — sedan Boström använt det som
lcckbete för tullförhöjningama s. å.
— och samlade departementalt damm
över sig, tills Edvard v. Krusenstj
erna, andra gången civilminister 1897,
tog hand om den. För priset av
fullständig urvattning köpte han 1898
andra kammarens godkännande. Men
förslaget var även denna gång
förknippat med ålderdomsförsäkring,
varför första kammaren sade nej med
101 röster mot 29 !
Regeringen lät då
ålderdomspensioneringen fara — den har först stått
upp i den nu arbetande
åldersdoms-försäkringskommittén. tillsatt
december 1907 — frångick
försäkringsplikten, ocli retirerade till första
kammarens position, ersättningsplikten. Yid
1900 års riksdag sade höga senaten
ändå nej, och skulle säkert därmed
fortfarit också 1901, om ej
härordningens genomförande då legat den
ännu varmare om hjärtat. Under
sådana förhållanden var det ej
bruks-utan bytesvärdet av denna sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
