Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av fritänkare, de högkyrkliga till stort
gagn — om därmed följer förlust av
viktiga medborgerliga rättigheter,
framför allt inflytandet på
skolären-dena. I nämnda riksdagsskrivelse
orn-hedes ock regeringen utreda, under
vilka villkor personer, som utträtt ur
statskyrkan, alltjämt må äga rösträtt
på kyrkostämma i andra ärenden än
dem som ’ ’prövas ... böra allenast av
kyrkans medlemmar handläggas”. Ur
skrivelsens med avsikt svävande
uttryck kan i värsta fall framgå en
övergångsform. Målet är och blir. att
kyrkostämmans befogenhet
inskrän-kes till rent kyrkliga frågor.
När utträde ur statskyrkan kan
erhållas utan förlust av någon
medborgerlig rättighet, är
tiden inne för demokratin att
genomdriva sin gamla fordran på befrielse
för icke-statskyrkomedlemmar från
skatt till kyrkans religiösa
verksamhet.
Religiösa verksamhet.
Prästerna ha ju för närvarande ett ganska
rikligt mått av rent borgerliga
sysslor; de äro ej blott religionsvårdare
utan ock sockenskrivare. Principiellt
är detta en oegentlighet, och både
från prästerligt oeh från demokratiskt
håll har man uttalat sig för en ändring
härutinnan, ilen frågan bör ses
praktiskt. Kan en annan
ämbetsmannakår sköta expeditionsgöromålen bättre
och billigare än prästerna, bör den
naturligtvis få överta dem. Om
däremot. som det förefaller, prästerna
åtminstone på landet handha dem
ungefär lika bra — i synnerhet när de mest
ålderstigna bli pensionerade — och
lika billigt, tjänar det ingenting till
att ändra. För sin borgerliga
verksamhet måste naturligtvis prästerna
avlönas av allmänna medel, helst av
staten. * då de ju äro statens
tjänstemän.
Prästlönen bör alltså delas i två
delar, en för borgerliga och en för
religiösa sysslor. I vad mån boställets
avkastning bör hänföras till den ena
eller andra delen, kan bli svårt att
avgöra, men en uppgörelse efter billighet
och förnuftigt skön kan alltid vinnas.
Den del av lönen, som motsvarar den
religiösa verksamheten — alltså
hela lönen för de präster, som blott
äro själasörjare — anskaffas
medels skatt, som blott drabbar
medlemmarna av statskyrkan, oeh
vars storlek dessa själva må ha
rätt att bestämma. Biskoparnas
penninglön utgår enbart från
statskyrkomedlemmar. — När vi nått
en kyrkoordning, sådan som den här
antydda, är samvetsfrihetens
grundsats på det religiösa området helt
genomförd.
När kyrkan mist all sin tvångsmakt.
bör den också själv tillerkännas s a
m-vetsfrihet. Detta ieke just därför
att den förtjänar det, ty den hänsyn
den under sin makts dagar tog till
andras samveten var verkligen ej så
stor. att den. själv stadd i trångmål,
har mycken rätt att fordra ömhet om
sitt eget. Utan helt enkelt därför att
demokratins, icke minst
socialdemokratins, grundsatser fordra
samvetsfrihet utan undantag oeh utan hänsyn
till möjliga hämndkänslor.
Ett exempel må förtydliga detta.
När prästerna gingo med på valfritt
civiläktenskap — till deras heder må
sägas, att kyrkomötet biföll detta krav
före första kammaren —önskade de till
ffengäld befrielse från plikten att viga
frånskilda, vilket många av dem anse
förbjudet av Kristus. Andra kamma-
* Detta är önskvärt även med hänsyn till
den alldeles nödvändiga utjämningen av
kommunernas skattebörda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
