Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis staten i en vida fördelaktigare
ställning vid uppgörelsen, än om den
själv tagit första steget.
Så länge nu emellertid kyrkans
förbindelse med staten kvarstår, ocli
socialdemokraterna, även om de aldrig
så litet önska det, nödgas kvarstanna
i statskyrkan: hur skall då
socialdemokratin ställa sig till de rent
kyrkliga reformkraven? Prof. "Wicksell
önskar, att den skall uppge sin
nuvarande ställning, som han finner
”märkvärdigt kylig och osympatisk”. Nekas
kan ej, att ett livligare deltagande
från arbetarnas oeh den radikala
intelligensens sida i kyrkliga val och
beslut skulle medföra en viss nytta,
såsom en handräckning åt den friare
kyrkliga riktningen, ilen stor bleve
nyttan knappast. Bestämt måste
dock fastslås varje demokratis plikt
att beivra kyrkliga orättvisor, liksom
alla andra orättvisor. Vidare kräver
både tacksamhetsplikten och fördelen
— ty varje seger i ett sådant fall
betyder vunnen mark för demokratin —
att socialdemokraterna vid varje
möjligt tillfälle energiskt hjälpa de få
prästmän, som haft mod att helt
ställa sig på arbetarnas sida. När det
blir lika rösträtt vid prästval, sakna
de ej medel därtill.
Att åter socialdemokratiska och
radikala fritänkare därutöver skulle
ägna tid och kraft åt inre kyrkliga
frågor, kan omöjligen begäras. De ha,
om de eljes äro arbetande
anhängare av framstegets sak. ingen tid
eller kraft övrig därtill. De vakna och
dugliga socialdemokraternas fritid
och arbetsförmåga är redan nu mer
än tillräckligt splittrad och ansträngd.
Dessutom funnes det väl knappt
något säkrare medel att ihjälslå ett
kyrkligt reformkrav, än om
socialdemokrater framförde det. Däremot böra
demokratins representanter, i riksdagen
och eljes där samhälleliga
myndigheter besluta om kyrkliga frågor, ej
motsätta sig de religiösa
reformförslag. som från kyrkligt håll kunna
framställas. Ty att tvinga kyrkan till
större konservatism, än hon själv
önskar, vore föga hedersamt, och varje
slag mot den högkyrkliga kretsen
träffar en demokratins oförsonliga,
fiende.
Naturligare för icke-kristna
socialdemokrater än att taga itu med
statskyrkans reformation är avgjort att
söka draga liktänkande bort
från kyrkan och hennes handlingar.
Så länge uppmaningen till dopstrejk,
civiläktenskap o. d. riktar sig till
icke-statskyrkokristna, kan den ej sägas
strida mot satsen: religionen
privatsak. Doek blott under villkor, att
privatlivets helgd verkligen respekt
e-r a s. En fritänkare, som exempelvis
av personlig hänsyn deltager i en
kyrklig handling, behöver ej därför
vara en hycklare eller förrädare. Just
därför att handlingens religiösa form
är honom likgiltig, därför att han
betraktar den som en mänsklig historisk
företeelse, kan han deltaga däri.
”Oärligheten” blir därvid knappast
värre, än när man, som vanligen sker,
iakttar de gängse hövlighetsformerna
mot personer man träffar, utan att de
alltid strängt taget förtjäna dem. Att
utropa varje socialdemokrat, som t. ex.
gift sig kyrkligt, för avfälling är i
själva verket ett återfall i gammal
religiös fanatism. Men att
uppmana honom till civiläktenskap (därest
han ej är statskyrkokristen) är både
tillåtet och naturligt.
Att partiprogrammet förbjuder
varje socialdemokratisk organisation att
agitera för eller mot den ena eller
andra religiösa åskådningen, är
självklart. Däremot kan ingen hindra
en socialdemokrat att som enskild
person driva antireligiös agitation. Om
han gör klokt däri. är en annan fråga.
Dylik agitation har en stor kraft att
egga den religiösa fanatismen till
motvärn. T det hela står vetenskaplig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
